Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Öfverjägmästaren tillstyrker föreningens framställning, ehuru
han anser, att lodjuret otvifvelaktigt är ett större skadedjur än björnen
samt förmodar, att lodjuret i en snar framtid kommer att utrotas, om
ej inskränkningar göras i rätten till jakt å detsamma.
Kronofogden tillstyrker bifall till ansökningen, alldenstund lodjuret
förekommer så ytterligt sparsamt inom fögderiet. Enligt hans
vetskap har under de senaste 10 åren endast 5 lodjur dödats inom
fögderiet, däraf 3 mot gränsen till Jämtlands län och 2 stycken i Tärna
socken.
Lappfogden afstyrker på det bestämdaste förbud mot jakt å lodjur
för sådana trakter där renskötsel bedrifves. Han anför, att under
de 10 första veckorna af innevarande år minst 15 renar dödats af
lodjur inom de trakter af Västerbotten och norra hälften af
Ångermanland, där lappar vistas. Enligt lapparnas utsago vore lodjuret ett
ännu farligare skadedjur än vargen och järfven. I motsats till
Naturskyddsföreningen anför lappfogden, att det ökade antalet fällda djur
under senaste period ej beror på stegradt jaktintresse utan på
lodjurs-stammens, ökning. Dessutom anser han, att noggranna uppgifter å fällda
djur erhållits så länge skottpremier utbetalades samt att de låga
siffrorna för periodens senaste år bero på premiernas afskaffande.
Han anför dessutom, att enligt honom tillhandakomna fullt säkra
uppgifter under de 10 första veckorna af innevarande år 8 lodjur uppträdt
inom Västerbottenslapparnas område och att 4 st. dödats.
K. bfhde för sin del tillstyrker föreningens framställning endast
för de delar av riket, där lodjursstammen nedgått till en ren obetydlighet,
men anser i likhet med lappfogden att där renskötsel bedrifves eller
närmare bestämdt i de fyra nordligaste länen samt Idre kapellag af
Kopparbergs län något förbud ej bör ifrågakomma.
Från Norrbottens län, har, då detta skrifves, intet utlåtande ännu
inkommit.
Hvad beträffar ofvan återgifna yttrande af den nyligen
tillförordnade lappfogden fil. dr E. Bergström måste det betecknas såsom
minst sagdt uppseendeväckande. Icke nog med att det står i uppenbar
strid mot öfverjägmästarens och kronofogdens i lappmarksfögderiet
uppgifter, det går stick i staf mot allt, hvad man, tack vare våra
zoologer, jägare, skogstjänstemän och andra, hittills trott sig veta om
lodjuret och dess uppträdande. Vare sig i den zoologiska eller i
jaktlitteraturen påträffas en enda uppgift om att lodjur skulle ha förgripit
sig på någorlunda vuxna renar.
Den, som känner till hvilken ställning allmogen i vissa trakter
af Norrland och i synnerhet lappbefolkningen intager till allt hvad som
har att göra med jaktlagstiftning, har mycket svårt att sätta tro till
historien om de 15 rifna renarna och de 8 lodjuren, som husera i
Västerbottens lappmark. Att lodjuren under den gångna vintern skulle ha
uppträdt så pass talrikt i dessa trakter förefaller så mycket otroligare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
