Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
mossarna kring Göta älf förvandlats till döda hamnar, kajer och
storstadskvarter, en hel fågelvärld där förintats; huru i Stockholmstrakten
praktfjärilar sådana som Påfågelögat, Parasollfjärilen, Apollofjärilen,
Blåvingar och Pärlemorfjärilar försvunnit; huru många af våra finaste
skogs- och ängsblommor — blåsippor och konvaljer, gullvifvor och
linnéor, ögonljus och orkidéer, hvit näckros och blomvass — kring de
större samhällena, särskildt Stockholm, helt eller nästan utrotats; huru
»i de vilda praktblomstrens ställe kommit kulturens följeslagare, d. v. s.
ogräs och sophögväxter, den segrande arméns eftertrupp af slödder
och pack»; huru de fågelrika kärren kring Uppsala äro borta och alla
deras fåglar flytt för att efterträdas af kråkor och gråsparfvar, utbrister
han: »Tistlar och nässlor, gråsuggor och gråsparfvar, kråkor och
råttor — det är den flora och fauna, nutiden med all makt sträfvat
att odla och sprida öfver jorden! Det finns endast en bild, som ger
sig själf såsom ofrånkomlig slutsats af dessa premisser: den nutida
storstaden är ett öppet sår, som fräter allt vidare omkring sig åt alla
håll — fräter bort allt mer och mer af jordens friska hud.» Hårda
ord, men sanna.
På de sista sidorna af denna bokens första afdelning få vi följa
med på en allt för kort vandring genom våra olika nationalparker.
»Halfva antalet af de af riksdagen beslutade nationalparkerna ligger i
Lappland — sagoriken, dem jag framdeles kommer att särskildt och
utförligare skildra.» (Tack för löftet; det ta vi fasta på!) Vi besöka
Abiskos typiska högfjällsdal med yppig växtlighet af våra sällsyntaste
fjällblommor och med det rikaste insektslif, vi beundra Abiskojokks
kanjon; vi få en aning om de öfverväldigande perspektiven kring
Stora Sjöfallet; vi stå vid Sarjekmassivet på gränsen till den eviga snöns
rike, vid »Lapplands iskällare». Vi harmas med författaren öfver
människans förfulande inverkan här och där äfven i dessa aflägsna
trakter. T. ex. namnen. »Många namn i våra fjälltrakter äro uttryck
för en vandalisering, en okunnighetens eller flabbets klåfingrighet,
mot hvilken skydd väl kunde tarfvas.» Ett af Stora Sjöfallets fem fall
skulle kallas Petterssons fall, efter en af Lapplands främste
kulturbärare. »Petterssons fall!» utbrister författaren, »mig är det
åtminstone omöjligt att i det namnet känna någon fläkt af fallets makt och
glans.» —
Vi komma från våra högnordiska trakter ned till de mellansvenska
fridlysta områdena i Närke och Roslagen med deras härliga
löfängs-idyller, och slutligen göra vi bekantskap med Gotska Sandön, den
sällsamma moränön ute i hafvet med dess vandrande sanddyner och
egendomliga växt- och djurlif.
Så ha vi af en fullödig naturskildrare fått lära känna naturen
från en alldeles särskild synpunkt, och vi instämma nog i hans ord :
Äro vi skapelsens herrar, så må vi varå milda och goda herrar! — —
Äro vi människor, så må vi vara mänskliga inte bara mot* hvarandra,
utan mot allt, som lefver och är till!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
