Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Ger oss bokens första afdelning mycket, så ger oss den andra
afdelningen om möjligt ändå mer. Och detta är helt naturligt, ty en
sådan framställning af de svenska hemmen ställd mot naturens
bakgrund, som växer fram omkring dem och in i dem, som under
skildringens lopp blir den gifmilda, outtömliga källan, ur hvilken våra
förfäder öst allt, som nu — på museerna — framträder som vår
säregna kulturs rikaste skatter, har mig veterligt aldrig gifvits. Och för
att riktigt belysa detta få vi först göra bekantskap med de importerade
krimskramsvillorna, med torn, verandor, svångremmar och allsköns
krusiduller — så ohyggligt fult, prålande, pretentiöst, skrikande fult
— och vi få stiga in i dessa s. k. hem och med tillhjälp af Anders
Forsbergs kulturbilderbok »Från svenska hem» få vi en lefvande
föreställning om huru det ser ut — »i en utställningssal eller
15-öres-basar».
Hur kommer det sig då att de gamla svenska hemmen,
bondehemmen och borgarhemmen, voro så helt olika de många nya? På
den frågan svarar författaren: »De undermedvetna intrycken äro de
jordfasta grundstenar man har att bygga på, när man vill gestalta
sin omgifning — i deras snår har man att skära den slagruta, som
skall visa hvar hemkänslans källåder går. Och det är främst den
snårskogens sus man måste lyssna till, när man vill få svar på frågan hvarför
äldre tiders hem i regel hade en stämning och trefnad, som senare
tiders bostäder allt för ofta sakna. — Det beror sannolikt i främsta
rummet på att våra förfäder voro rotfasta i jorden på ett helt annat
sätt än vi —» Helt enkelt glänsande äro så kapitlen om huru naturen
satt sin prägel på människan och hennes skapelser, kanske främst
hennes »hus och hem, i byggnader och bohag, möbler och dräkter
och husgeråd». Hör bara: »Så växte den vitlimmade
korsvirkesgården upp ur Skånes kalkrika mark och vidsträckta slättland.
Takåsens långa, raka linje följer den stora slättens jämna kontur;
halmtaket är som en bit af de kringliggande frodiga sädesfälten, upplyftad
och lagd som skyddande tak på gården. — — — Östergötland är
storbondebygd. — De två rödmålade tvåvåningshusen med hvar sitt
höga träd framför sig — äro de inte som gårdens myndige husbonde
och husfruga själfva, som stå där säkra och trygga midt emot hvarann och
se ut Öfver sina vidsträckta tegar?» Hur intressant och öfvertygande är
ej historien om det branta, brutna taket, som härstammar från en trakt med
höga, branta granitklintar; och en annan takform från en annan trakt
af bergslagen, där traktens karaktär bestämmes af mjuka gnejsåsar,
låghvälfda och långsträckta, och här får taket samma mjuka, låga
hvälfning sluttande mot gällarna liksom mot långsidorna. »Det taket
påminner slående om höjderna rundt omkring. Det är en lätt stiliserad
bergås från trakten.»
Så skulle det vara frestande att citera kapitel efter kapitel, men
det lär ju inte vara sättet att få folk att läsa en hel bok. Bara
kapitlet om gården Holen — vore värdt sitt eget kapitel. »Den hvilar
tryggt och stadigt på berget, den växer organiskt ur hällarnas mylla,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
