Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturskydd vid vägar och stigar.
AF
TH. ÖRTENBLAD.
De vägar och stigar, som vid den första odlingens
framträdande ledde till gårdarna, följde den torra marken,
sorgfälligt undvikande mossar och myrar samt andra mötande
hinder. Inga träd fälldes och inga klippor eller stenar sprängdes
för att räta eller jämna vägen. Den blef därför ofta
slingrande och backig, hvilket ännu är utmärkande för de urgamla
vägar, som ej hunnit omläggas och moderniseras.
Man hade emellertid äfven särskilda vintervägar, som
ledde till och öfver myrar och vatten samt användes, då kale,
is och snö bildade fast och farbart underlag.
Träden invid såväl sommar- som vintervägarna, särskildt
sådana som ej voro mera använda och »slitna», märktes
med yxa (»textades» eller »bleckades») för att vägleda vandraren,
men i öfrigt lämnades naturen orörd.
Med stigande odling växte anspråken och behofven. Vägarna
måste göras fullt farbara med hjuldon sommartid. Bredden
ökades, planet jämnades och nödtorftiga diken upptogos, där
vatten behöfde afledas. De från början skilda vägarna
sammanflöto med hvarandra, och ett vägnät uppkom efter hand,
hvarvid vissa vägar ingingo i den allmänna samfärdseln, blefvo
landsvägar. Härmed hade man för stora delar af vårt land
nått det stadium, som kan betecknas med att »alla vägar
leda till Rom». Detta bör dock ej tagas fullt efter orden,
ty i många af våra aflägsnare bygder i det öfre landet färdas
man ännu bitvis på körväg (t. ex. mellan två sjöar), bitvis
båtledes och bitvis ridande eller gående på en slingrande stig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
