Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Den gamla åsikten att alla roffåglar vore att betrakta endast och
allenast såsom blodtörstiga skadedjur, hvilka borde förföljas och utrotas
med alla till buds stående medel, har på senare tider så småningom
fått vika för en riktigare och mera vidsynt uppfattning. Framför allt
har man börjat få ögonen öppna för den ovärderliga nytta, de flesta
roffåglar göra jordbruket och skogsbruket genom att hålla efter de
skadliga gnagarna och som i mångdubbel måtto uppväger den skada,
de stundom kunna förorsaka genom att förgripa sig på fjäderfä eller
matnyttigt villebråd. Till åkerns och skogens skyddsandar bland
roffåglarna äro i främsta rummet att räkna ugglorna, Vråkarna och
tornfalken, hvilka enbart ur denna synpunkt synas väl förtjänta af
fridlysning åtminstone under fortplantningstiden.
Nyare tiders biologiska erfarenheter ha för öfrigt ådagalagt, att en
fullständig utrotning eller alltför stark decimering af roffåglarna
ingalunda kan vara förenlig med jaktvårdens sanna intresse. Den roll,
roffåglarna spela i naturens hushållning, har nämligen betydelse äfven
därutinnan att de i första hand bemäktiga sig sjuka, skadade och svagt
utvecklade individer bland de andra djuren och sålunda bidraga till att
bevara respektive djurarter friska och lifskraftiga.
Tack vare det lifliga intresse för naturskydd, som på senare tider
gjort sig gällande hos oss så väl som i andra land, har man emellertid
börjat inse, att roffåglarna äfven förtjäna att skyddas för sin egen
skull, oafsedt den nytta eller skada de kunna göra. De äro onekligen
de vackraste och i alla afseenden mest fulländade af alla fåglar. Deras
höga, sirliga flykt och präktiga uppträdande i öfrigt göra, att de måste
ådraga sig hvarje naturväns uppmärksamhet och i högre grad än andra
fåglar utgöra en prydnad för det landskap de tillhöra. Därtill kommer,
att flera roffågelarter, såsom örnarna, jaktfalken och
pilgrimsfalken, gladan, kärrhökarna och tornugglan höra till de
djurarter, som på senare tider till den grad aftagit i antal, att de i stället
för att utsättas för skoningslös förföljelse borde skyddas såsom lefvande
naturminnesmärken. I detta sammanhang må äfven fällas ett godt ord
för en annan fågel, som visserligen icke tillhör roffåglarnas ordning
men likväl förtjänar att skyddas på samma grunder, som anförts
beträffande de nyssnämnda roffåglarna. Denna fågel är korpen.
Till de mångahanda skäl, som sålunda tala för beredande af skydd
åt våra roffåglar, komma slutligen sådana af rent etisk art, i det att
förföljelsen mot roffåglarna ofta tager former, som uppenbart strida mot
djurskyddets och naturskyddets enklaste fordringar.
De faktorer, som verka förödande på vår svenska roffågelfauna
och som, om allt får fortgå som hittills, förr eller senare måste
medföra fullständig utrotning åtminstone af mera sällsynta arter, äro
rof-fågelpremieringen, roffågelfångsten med sax, samt skyttet
för uf och skyttet vid fåglarnas boplatser.
Som bekant utbetalas fortfarande på åtskilliga orter i vårt land
skottpenningar för dödande af dufhök, hvartill landstingen,
hushållningssällskapen och i vissa trakter äfven kommunerna bidraga med större
eller mindre belopp. Nu är det emellertid en känd sak, att hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
