Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
den stora massan af skyttar eller flertalet af de personer, som ha att
utbetala skottpenningar, förstå att skilja dufhöken från andra mer eller
mindre närbesläktade fåglar. Följden häraf blir den att premieringen
drabbar icke blott dufhöken, utan äfven en hel del andra oskadliga
eller nyttiga fåglar. Särskildt är det den för jordbruket så afgjordt
nyttiga ormvråken, som får sitta hårdt emellan till följd af sin
förmenta likhet med höken.
I afsikt att närmare konstatera detta missförhållande företogs härom
året genom domänstyrelsens bemedling en sakkunnig undersökning1 af
ett större antal fötter af fåglar, för hvilka skottpenningar utbetalats
inom olika län under ett och samma år. Undersökningen gaf till
resultat, att endast 43 proc. af de premierade fåglarna varit dufhökar,
under det resten utgjorts af andra fåglar af de mest skilda arter, från
ormvråk och bivråk till gök och trast. Då hela antalet i Sverige
årligen premierade »dufhökar» enligt statistiken uppgår till i medeltal
15,000, följer häraf att vi årligen betala skottpenningar för dödandet af
mellan 8- och 9,000 nyttiga eller oskadliga fåglar, hvartill gifvetvis
kommer ett mångdubbelt större antal, som utmönstrats genom kontrollen
och sålunda icke blifvit premierade.
I anledning af skrifvelse från 1912 års riksdag stadgades för hela
landet gällande förbud mot användande af sax för fångande af
däggdjur. Emellertid ligger det en betänklig inkonsekvens i att å ena sidan
förbjuda allt fångande af däggdjur medels sax men å andra sidan
fortfarande tillåta, att fåglar utsättas för detta fångstsätt. Frånsedt det
föga humana i denna metod, äro roffågelsaxarna fullkomligt blindt
verkande redskap, som utgöra en lika stor fara för nyttiga som för s. k.
skadliga fåglar, för fridlysta som för icke fridlysta, för sällsynta såväl
som för allmännare arter.
Genom det, särskildt af våra jaktvårdare och sportjägare numera
ganska allmänt praktiserade skyttet för uf, åstadkommes äfven stort
manfall bland roffåglarna. Kolthoff berättar sålunda, att vid ett
namngifvet gods i Skåne hösten 1895 under en enda dag 92 vråkar fälldes
för uf. Detta rekord har emellertid sedermera slagits af en annan
skånsk jaktherre, som enligt uppgift i Svenska Jägareförbundets
Tidskrift på en dag skjutit mellan 2- och 300 ormvråkar.
Ett hittills öfver hela vårt land mycket användt sätt för roffåglarnas
utrotande har slutligen varit att vårtiden uppsöka deras bon och från
ett bakhåll nedskjuta de gamla fåglarna. Därvid inträffar ej sällan, att
de värnlösa ungarna, sedan föräldrarna dödats, lämnas att svälta ihjäl
i det svårtillgängliga nästet. Ett sådant omänskligt förfarande skulle
kunna förekommas, om roffåglarna bereddes skydd under
fortplantningstiden. Med hänsyn till jaktvårdens intressen torde man emellertid från
en dylik fridlysning måhända böra undantaga dufhök och sparfhök.
De fågelarter», heter det vidare i motionen, »hvilka enligt vårt
förmenande genom särskilda åtgärder böra utöfver vad redan är fallet
1 Se Sveriges natur 1913, sid. 158. ÄMot den summariska
roffågelpremie-ringen" och årg. 1915, sid. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
