- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1916 /
192

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

KNUTEN PÅ ASKTRÄDET VID HÄCKELID, TH. THOLIN FOTO
LÅNGAREDS SIN, VÄSTERGÖTLAND JUNI 1915

Stället är beläget i Långareds socken Älfsborgs län. För omkring 20
år sedan ägdes gården af en hemmansägare, som var mycket
intresserad af trädgårdsskötsel och bland annat planterade ett askträd på
ömse sidor om grinden till inkörsvägen. Det föll honom in att på
hvardera trädet knyta ihop ett par närsittande grenar till en bastant knut.
På bilden kan man se, huru denna egendomliga, oformliga och tämligen
vanställande knut numera tar sig ut, och att den ej hindrat trädets
vidare utveckling, fastän det ej förefaller så kraftigt som kamraten vid
den andra grindstolpen, hvilket kanske beror på, att knuten pà den
sistnämnda någon tid efter dess tillkomst på obekant sätt blifvit löst,
hvarigenom trädet haft bättre tillfälle att utvecklas.

Ett stycke romantik var fästadt vid dessa knutar, såsom det
berättades på en af de resor, som undertecknad gjorde där förbi.
En yngling och en flicka hade fattat kärlek till hvarandra och
då de en lördagskväll passerade stället, ville de ytterligare bekräfta
sitt förbund, innan han, som var fattig, skulle begifva sig till
Amerika, där han hoppades kunna förvärfva sig medel till deras bröllop
och bosättning. De båda träden med sina knutar, som syntes de bägge
kontrahenterna så fast åtdragna, funno de som lämpliga föremål att
utgöra en symbol för deras trohet. De svuro alltså: »så sant som
dessa knutar ej kunna upplösas, så fast skall ock vår kärlek alltid
bestå». Detta löfte uttalade flickan vid det ena trädet och ynglingen
vid det andra.

Så for han till det förlofvade landet i väster och fann snart
framgång i sitt arbete. Skriftväxlingen mellan dem fortgick länge lifligt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1916/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free