Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Bättre skydd åt björnen!
Apropos björnhistorien från Idre.
Då naturskyddsvännerna satte sig i rörelse för att genom en
penninginsamling rädda den i Idre ringade björnen, voro de icke blinda
för det betänkliga prejudikat, som kunde skapas genom ett sådant
ingripande. Efter detta, det insåg man, behöfde personer, som ville spekulera
i björnringar, icke vara villrådiga om hvart de skulle vända sig för att
få bra betaldt för sin vara. Ja, det skulle ju t. o. m. kunna hända,
att björnarnas vänner och beskyddare kunde råka i den befängda
situationen att nödgas friköpa samma nalle gång på gång och år efter
år (!).
Man var också därför från början öfverens om att ingripandet för
Idre-björnens skyddande måste följas af åtgärder för att få björnen
fridlyst äfven på enskild mark, åtminstone i Dalarna. Förslag härom
framställdes också vid Svenska Naturskyddsföreningens
styrelsesammanträde den 3 april och enligt telegram från Falun af den 9 s. m. ha
Dalarnas Hembygdsförbunds nämnd och Dalarnas Jaktvårdsförening nu
beslutat göra en gemensam framställning i nämnda syfte.
Björnens nuvarande utbredning i Sverige.
För att skydda björnen mot utrotning och ytterligare
tillbakaträngande mot fjällen synes det emellertid bli nödvändigt att låta
fridlysa honom inom hela hans nuvarande utbredningsområde eller, om
detta skulle möta svårigheter, åtminstone inom de mera sydligt belägna
trakter, där han ännu förekommer eller för ej länge sedan förekommit
spridd eller i smärre kolonier. Sådana trakter äro — utom nordvästra
Dalarna och gränstrakterna mellan nyssnämnda landskap1 och Gästrikland
— nordligaste spetsen af Värmland mellan norska gränsen och
Västerdalarna, vidare Orsa finnmark i västra Hälsingland, en gammal
björntrakt, där enstaka individ spårats äfven under senare år, Härjedalens
obygder, där björnen träffas spridd på några ställen särskildt omkring
Sonfjället, samt norra och västra Jämtland och den mellan Jämtland
och Västerbotten uppskjutande Tåsjö s:n i norra Ångermanland.
I samtliga nu nämnda trakter — möjligen med undantag för
nordligaste Jämtland (Frostvikens socken och angränsande marker) — är
björnbeståndet, om man nu skall använda detta uttryck, så obetydligt, att
det säkerligen icke tål vid ens den minsta beskattning för att icke
alldeles dö ut. »Frostviken, Risbäckens kapellförsamling i öfre Dorotea
(Västerbottens län) och öfre Tåsjö utgöra», säger lektor Sven Ekman i
1 Ett rykte, som visste berätta, att en björn sommaren 1914 visat sig i
närheten af Krampens station, Västmanland, torde knappast ha vunnit bekräftelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
