Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur anmälningar.
Fridlysta vildmarker, skildringar och historier från Sveriges
nationalparker af Karl-Erik Forsslund. Stockholm 1915,
Wahlström & Widstrands förlag.
Med sin nya bok har Karl-Erik Forsslund infriat ett gifvet löfte
att låta oss lära känna vårt lands nationalparker, »dessa dyrbara
smycken på gamla moder Sveas praktfulla dräkt». Han kallar dem
fridlysta vildmarker; nationalparker är den officiella benämningen;
fridmarker föreslår professor Noreen att de skola kallas; ett godt namn,
som bör bli folkspråkets egendom, om det är för sent att göra ändring
i lagtext och officiellt tryck.
Med glädje begagna vi tillfället att med Karl-Erik Forsslund —
»vandraren, diktaren, naturvännen», — som vägvisare stifta närmare
bekantskap med dessa fridmarker.
Vi börja med vårt största fridlysta område, Sarjeparken, som
tillsammans med sin norra granne, Stora Sjöfallsparken, omfattar omkring
37 kvadratmil. »Många sagosjöar ligga och gömma sig uppe i
Lapplands obygder, långt inne bland fjällen. Jättesmaragder, gröna af
jökelslam, infattade i fjällens gråa, bruna, blåa hvitfläckiga ramar. Laitaure
är det kanske underbaraste af dessa under». Från dess strand börjar
vår vandring. Först beundra vi Lapplands sfinx. »Man stannar slagen
och betagen inför den väldiga profilen. — — En förstenad jätte är
och förblir det fjället, ett urtidskonstverk af högsta rang och mäktigaste
mått.» Så göra vi oss i ordning att med lappgubben Amma,
lapphunden Lurvi och tre klöfjerenar för bagaget vandra in i sagornas
land. Ibland går färden med båt öfver vattendrag och sjöar, men mest
till fots.
Det är långa, besvärliga stigar genom fjällvidet och riset,
mestadels inga stigar alls. Det är att oförtrutet klättra, vandra och vada.
Men naturen ger belöningen, när vi trängt in i de gigantiska
jökeljättarnas mäktiga välde, när vi häpna inför Akka-fjällens mäktiga massiv
eller när vi ändtligen nått fram och högt från fjällplatån se Stora
Sjöfallet inbäddadt i fjällsommarens gröna rikedom.
»Det lär vara folk, som tror, att vildmarken och fjällvärlden är
enformighetens och ödslighetens land. Ingenting är falskare. Där om
någonstans finns växling och skiftningsrikedom, must och klang i
färgspelet, lif och rörelse i former och linjer. — — — Landskapet här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
