Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
»Stora Karlsö», minnesskrift under medverkan af flera
personer, utgifven af Karlsö jakt- och djurskyddsförenings A.-B.
Stora Karlsö, den af Karlsö jakt- och djurskyddsförening, alias
Karlsöklubben, skyddade härliga klippön sex km. väster om Gottland,
föremålet för alla naturvänners längtan och beundran, har länge fått vänta
på en utförlig och sakkunnig beskrifning. Men när stunden ändtligen
kommit, har den kommit med besked. I slutet af sistl. november
månad hälsade man med förtjusning författaren Bengt Bergs stora
fotografiska praktverk öfver Stora Karlsö och dess fågellif, och endast
några veckor senare utkom ett nytt, icke mindre beaktansvärdt arbete,
utgörande en allsidig biografi öfver ön, ur geologisk, botanisk,
arkeologisk och historisk synpunkt, författad af framstående auktoriteter inom
olika områden. Verket, som utgifvits af Karlsöklubben med anledning
af dess trettioåriga tillvaro, har förelegat färdigt i manuskript sedan ett
par år tillbaka, men utgifvandet har på grund af oförutsedda hinder
blifvit fördröjdt.
Efter några entusiastiska inledningsord af Karlsöklubbens
ordförande häradshöfding Th. af Ekenstam följer en af statsgeologen dr
Henr. Munthe författad, särdeles intressant redogörelse för grunddragen
i Stora Karlsö geologiska utvecklingshistoria. Vi få här göra
bekantskap med de gigantiska klintarna, de fossilförande skiffer- och
kalkstenslagren, klappervallarna och de märkliga grott- och raukbildningarna,
som under olika perioder utbildats af isen och hafsvågorna, allt under
det ön gradvis höjt sig ur hafvet.
Afhandlingen öfver öns växtvärld är författad af vår framstående
växtbiolog professor Rutger Sernander. Efter att ha lämnat en öfversikt
af de olika vegetationstyperna och växtsamhällena, beskrifver författaren
utförligt en del af öns botaniska naturminnen, bl. a. ett par redan af
Linné omtalade träd och den jättestora »rinden» (murgrönan) i
Rind-hulet nordväst på ön, »en af den svenska växtvärldens klenoder». Han
omnämner vidare, hurusom ön fordom varit bevuxen med en ganska
yppig strandskog och lundvegetation, och uttalar den åsikten att skogen
så småningom kommer att återinvandra, tack vare den omständigheten
att fårbetet på ön varit helt aflyst alltsedan 1886. För att skydda de
uppväxande plantorna vore det emellertid önskvärdt att äfven de talrika
hararna komme bort från ön. Slutligen dröjer författaren vid de relikter
från den postglaciala värmetiden, Karlsöfloran har att uppvisa och hvars
märkligaste representant är den från Lilla Karlsö kända och nu äfven
på Storön påvisade vackra ormbunken Scolopendrium officinale. »De
runstenar och unika pergament, som ge oss de första historiska
upplysningarna om våra förfäder, kunna ej vara dyrbarare och mera värda
att bevara än dessa ännu lefvande vittnen, som registrera den
skandinaviska nordens naturhistoria under flydda årtusenden», heter det på
tal härom i uppsatsen.
Vår erkändt främste Karlsökännare, Karlsöklubbens stiftare och
ledande kraft, direktör Willy Wöhler, har på sin lott tagit skildrandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
