Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
våren 1915 hålla föredrag om Stockholmstraktens djurlif, och det är
dessa föredrag som på kursdeltagarnas därom uttalade önskan utgifvits
i bokform.
Långa, tröttande artbeskrifningar äro, såsom sig bör, då det gäller
en verkligt populär framställning, helt och hållet bannlysta från
skildringarna. I stället bjudes man på en mängd roande och intresseväckande
detaljer och smådrag ur djurens lif, just ägnade att vinna det med
arbetet afsedda ändamålet, den stora allmänhetens och särskildt
ungdomens uppfostran till ett närmare aktgifvande på och litet mera
förståelse för våra fyrfotade och bevingade medvarelser.
Den gode stockholmaren, som trott sig känna sin stad i grund
och botten, får till sin öfverraskning veta, att Stockholm och dess
närmaste omgifningar fortfarande hysa ett rikare och märkligare djurlif
än hvad han ens kunnat drömma om. Så anförtror honom
författaren bl. a., att hela flockar af älgar alltemellanåt visa sig ända
inne i förstäderna, att det finns godt om räflyor litet hvarstädes strax
utanför tullarna, att uttrar understundom gifva gästroller i själfva
Norrström, att bofink och andra sångfåglar ej sällan bygga sina bon i
stadens parker och alléer o. s. v.
Många Skansen-besökare ha helt säkert i likhet med undertecknad
länge närt en tyst önskan att få höra något om Skans-djurens lif och
lefverne utöfver hvad man själf kan hinna iakttaga under mer eller
mindre flyktiga besök vid burarna. Denna önskan ha vi nu i rikt mått
fått tillfredsställd genom en mängd i de olika skildringarna inskjutna
småhistorier och episoder. Med spändt intresse läsa vi sålunda om den
gamle enstöringen gråsälen Jakob, om bergufvarnas och korparnas
familjeomsorger, om uttrarna, gräflingarna, fjällräfvarna m. fl. gamla
bekanta från burarna samt dessutom om en hel del andra vilda varelser,
som frivilligt valt Skansen till sitt hemvist. Många bland dessa små
skildringar, som alla bära vittne om den vane iakttagarens skarpa blick
och säkra omdöme, utgöra i all sin enkelhet djurpsykologiska dokument
af verkligt värde. Andra åter lämna icke oviktiga bidrag till de
skildrade djurarternas biologi. Så exempelvis kapitlet om slagugglan, denna
för våra zoologer till sitt lefnadssätt hittills så godt som helt och hållet
okända uggleart.
Af stort intresse äro äfven de många i boken förekommande roande
uppgifterna om den roll de olika djuren spela i folktro, ordstäf och
talesätt.
Stilen är liflig och lättflytande, kryddad af godt lynne och
humoristiska vändningar. Stundom får den en verkligt litterär prägel såsom
i den tilltalande berättelsen om författarens vän från barnaåren, den
präktige kungsörnen Hovde.
Bokens framgång tyckes mig sålunda gifven. Alla stockholmare
och Skansen-vänner måste läsa den, och för den vetgiriga ungdomen
skall den blifva en lika instruktiv som roande vägledning vid studiet
af landets och hembygdens djurlif.
T. H—L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
