Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
afverkningen just i löfängarna tagit under de sista åren, torde
en dylik åtgärd snart bli nödvändig. Verkan af den vid
1915 års riksdag för Öland antagna afverkningslagen torde
nämligen vara fullkomligt illusorisk, åtminstone ur
naturskyddssynpunkt. Ännu värre är det emellertid med de rester
af den ursprungliga öländska urskogen, eklundarna och
lundarna af blandade löfträd,l som ännu finnas kvar här och
där på ön.
Det är ej på många ställen man numera kan träffa dylika
rester. I mindre delar af Ottenby lund, i några dungar i
Vickleby och Torslunda socknar och för öfrigt här och där
i löfängsområdena på mellersta Öland finner man små
fragment af dem. Men den enda stora sammanhängande resten,
den enda, där man ännu kan få ett verkligt intryck af den
öländska löfurskogens forna prakt, finner man i ekskogen
vid Borgholm.
Ekskogen vid Borgholm bildar ett sammanhängande
skogsområde nedanför landborgsbranten närmast söder om staden,
mellan denna och Solliden. Den genomkorsas af åtskilliga
gångstigar, men är mellan dessa så godt som fullständigt
ursprunglig och oberörd af alla kulturinflytelser. Skogsskikten
bildas så godt som uteslutande af ek (Quercus pedunculata);
andra trädslag, däribland äfven ett tjugutal tallar, uppträda i
den egentliga ekskogen blott i enstaka individ. Under
ek-kronorna utbreder sig ett oftast så godt som ogenomträngligt
snårskikt af hufvudsakligen hagtorn, slån och hassel;
därjämte ingå Rosa- och Rubus-arter, Cornus sanguinea, Evonymus,
Lonicera Xylosteum, Viburnum m. fi. buskar. Och högt upp
mot toppen stå ekstammarna klädda af ett mörkgrönt,
svällande hölje af murgröna.
Den vackraste ekskogen växer på den jämna landremsan
från stranden upp till den ganska skarpt markerade
Ancylusgränsvallen ett stycke nedanför landborgens fot. Isynnerhet
på denna vall träffar man ofta en tämligen ren, högväxt och
frodig hasselskog, och uppe i branten vidtager rasmarkens
1 Lund är en löfskog med ännu obrutet snårskikt, löfäng den parkartade
kulturprodukten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
