Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
ståtliga almskog eller de brantare ställenas täta
snårformationer.
Marken i ekskogen utgöres mest af en mycket kalkrik
moränmärgel af betydlig mäktighet. Här och där ligga större
och mindre, ofta fullständigt mossklädda granitblock. Och
på sina ställen öppnar sig skogen till små kalkkärr med en
rik kärrväxtflora.
Markvegetationen är artrik och yppig. De öppna fläckarna
äro få och obetydliga, och det är därför mer eller mindre
utpräglade lundväxter, som bilda vegetationens hufvudmassa.
Orchidéerna saknas visserligen ingalunda, men jämfördt med
förhållandet på de öppna löfängarna spela de här en föga
framträdande roll. Om våren dominera blåsippor, senare
hvit- och gulsippor, och då blomma luktviolerna och Ölands
sällsynta hvita viol, Viola alba. Ficaria verna, Pulmonaria
officinalis, Dentaria bulbifera och en del andra vårblommor
göra äfven sitt till att gifva lif och färg åt marken.
Men vackrast är skogen under försommaren, i första
hälften af juni. Då lysa snåren bländande hvita af slån- och
hagtornsblommor; den ena börjar just som den andra slutar,
och prakten hålles på detta sätt vid makt i flera veckor. Då
blomma de flesta af skogens örter; här och där sticka Orchis
masculas mörkröda spiror fram ur snåren. Viola Riviniana
och silvestris, Geranium silvaticum, Ranunculus-arter, Sanicula,
Mercurialis, Cerefolium silvestre, Carex silvatica, Melica
uniflora och en mångfald andra örter ge nu markens växttäcke
dess karaktär. Murgrönan kryper tätt öfver stenar och
trädrötter, och inne i de tätaste snåren kan man finna urskogens
orchidéer, Cephalanthera longifolia och Neottia nidus avis.
Senare, efter midsommar, blir det de höga lundgräsen, som
sätta sin prägel på skogen. Då hänga de stora vipporna af
Bromus asper och Festuca gigantea i mjuka bågar på ofta
meterhöga strån, och deras breda blad, i förening med
Brachypodium silvaticum, Triticum caninum, Carex silvatica och divulsa
m. fi. fränder, ge marken en mjuk och saftig grönska. Ännu
senare tillkomma Cnidium venosum och några andra
sensommarväxter.
I skogens nordöstra del, bortåt Kungsträdgården och
lasarettet, får den en väsentligt olika karaktär, i det eken här
betydligt träder tillbaka för ask, alm och andra löfträd. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
