Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
trädande ligger något obeskrifligt elegant. Att se henne
simma är en ren njutning. Men äfven hennes lefnadssätt är
olikt de öfrigas. Om man skulle ta en bild från
människosläktets utveckling, skulle man nästan kunna säga, att hon är
före sin tid. Ett slags emancipation har ägt rum från honans
sida. Förhållandet är nämligen följande: Så snart hon lagt
äggen, öfverlåter hon helt enkelt resten af bestyret med dem
åt sin make. Han får sålunda ensam både rufva ut äggen och
vårda ungarna, tills de kunna sköta sig själfva. Den
försumliga modern, som bär den grannaste dräkten, sörjer blott
för sitt eget uppehälle. Äfven när hjonelagen i vårtiden
skola ingås, är det honan som sköter om frieriet. Hon
flyger kring den utvalde hanen och tjusar honom genom sin
vackra bröllopsdräkt.— Underligt kan det gå till äfven bland
fåglarna!
Nationalparken gränsar med sin norra sida till Torne träsk.
Äfven vid Abiskojokks mäktiga delta uppehålla sig gärna
vattenfåglarna. Drillsnäppan är här den vanligaste. Därnäst
kommer rödbenan. I nordostlig riktning från utloppet ligger
den vackra ön Abiskosuolo omkring en km. från land.
Fågellifvet på denna är ungefär detsamma som på fastlandet.
Snöskator, rödvingetrastar, piplärkor, blåhakar, gråsiskor,
stenskvättor, bergfinkar och löfsångare häcka årligen på ön.
De steniga stränderna lifvas upp af talrika drillsnäppor.
Svärtor och gräsänder lägga ibland sina ägg därute, och
stundom bor en dvärgfalkfamilj på krönet af åsen.
Roffåglarnas förekomst är mycket periodisk. Ena året äro
de allmänna, ett annat år ser man dem sällan. Detta
förhållande står i närmaste samband med fjällemlarnas
uppträdande. Goda lemmelår äro roffåglarna ej blott mycket
allmänna, utan lägga äfven ett betydligt större antal ägg än
annars. Sådana år kan fjällvråken med lätthet föda fem
ungar, medan han andra år får nöja sig med två, ja, stundom
kan han ej skaffa tillräckligt med byte ens för dem. En
dyster illustration till en sådan matbrist visade sig i ett
fjällvråkbo förra sommaren, då lemlar totalt saknades. I ett
bo hade funnits två ungar, men den ene hade i ett anfall af
hunger ätit upp sin broder lefvande. Hälften af hans
sönderslitna kropp låg ännu vid mitt besök bredvid den uthungrade
ungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
