Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Svenska Naturskyddsföreningens styrelse, då den nyligen
ingått till Kungl. Maj:t med en framställning om fridlysning
för björn äfven på enskild mark1, gjort det i känslan af att
hafva så godt som hela svenska folket bakom sig.
Så ha vi lodjuret, vårt enda vilda kattdjur, »nordens
tiger», som af allt att döma synes ännu starkare hotadt till
sin existens än björnen. Dess kringströfvande lefnadssätt
gör, att det svårligen kan finna tillräckligt skydd inom
nationalparkerna eller de kronoskogar, där det möjligen ännu
förekommer, hvarför det nog torde bli nödvändigt att tillgripa mera
långtgående fridlysningsåtgärder än de, som föreslås i den
framställning, Svenska Naturskyddsföreningen hösten 1914
gjorde hos Kungl. Maj:t.
Så sällsynta och undanträngda som både björn och lodjur
numera äro, kan den skada vissa individer bland dem
möjligen kunna förorsaka genom att förgripa sig på tamdjur,
knappast bli af nämnvärd betydelse. Skulle det likväl anses,
att ett totalförbud med nödvändighet måste medföra
ersättning af allmänna medel för kreatur och renar, som
bevisligen dödats af björn eller lo, ja — så må då staten ikläda
sig sådan skyldighet, när det som här gäller att mot utrotning
skydda två af den svenska djurvärldens stoltaste klenoder.
Redan i vetenskapsakademiens 1905 afgifna utlåtande i
naturskyddsfrågan framhålles med skärpa det behjärtansvärda
i att söka skydda de sista resterna af den inhemska
kronhjortstam, som ännu finnas i skogarna på en del skånska
gods. Denna välgrundade maning har emellertid hittills icke
föranledt någon annan åtgärd än att den tillåtna tiden för
jakt på kronhjort, som tidigare omfattade fyra och en half
månad, i den nya jaktstadgan inskränkts till tiden 1 okt.—
30 nov.
Förr i tiden åtnjöto hjortarna ett visst skydd inom de
stora godsens områden, under det de, så snart de ströfvade
ut från dessa, vanligen föllo offer för allmogeskyttarnas kulor.
Numera synes det tyvärr vara klent beställdt med skyddet
äfven på herrgårdsskogarna. Särskildt på Häckeberga, hvars
skogar förut hyst den ojämförligt största delen af
hjortstammen, ha högdjuren under de senare åren utsatts för ned-
1 Se referatet bland »Smärre uppsatser och meddelanden» i denna årsskrift.
Sveriges Natur 1917. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
