Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
falk från förteckningen öfver »skadliga djur» samt i den vid
1912 års riksdag väckta motionen i samma syfte för att
slutligen, så att säga, helt slå igenom i riksdagsskrifvelsen
af 1916.
Spörsmålen om de olika roffågelarternas öfvervägande
skadlighet eller nyttighet samt deras större eller mindre
sällsynthet och däraf betingade behof af skydd ha vid flera tillfällen
blifvit tämligen utförligt behandlade i denna årsskrift bl. a.
af professor Einar Lönnberg i hans uppsats »Några ord om
roffåglar, som äro värda skydd», årg. 1910 sid. 100 och
följ., samt i det förra året meddelade referatet af den
nyssnämnda riksdagsskrifvelsen med ty åtföljande yttranden. Några
ytterligare erinringar i dessa viktiga ämnen torde icke desto
mindre här vara på sin plats.
De flesta örnar, som dödas i vårt land, få sätta lifvet till,
då de om höstarna sträcka söder ut öfver den skånska
slättbygden. Örnskyttarnas år ifrån år sjunkande skottlistor gifva
emellertid tydligt vid handen, att det kungliga »villebrådet»
är stadt i hastigt aftagande. Men äfven förföljelsen vid
boplatserna torde i sin mån bidraga till de större roffåglarnas
decimering. Såväl kungsörnen, som numera häckar endast
sparsamt i våra nordliga skogar närmast fjällen, som
jaktfalken, hvilken fortfarande bygger i klippstupen på några af
de lappländska fjällen, har under senare år, till följd af de
höga pris de sällsynta fåglarnas skinn och ägg betinga, varit
föremål för en ganska intensiv förföljelse af snikna rofsamlare
och deras handtlangare. Och föga bättre är det ställdt med
freden för den i förhållande till sin större utbredning kanske ännu
sällsyntare hafsörnen. Äfven med hans ägg och ungar
schackras fortfarande öppet eller i smyg, och där han icke utsättes
för direkt förföljelse, drar man åtminstone icke i betänkande
att fälla hans sedan åratal begagnade boträd. — Detta om
boträden leder helt osökt tanken på det önskvärda i att sådana
träd, i hvilka örnar och andra större roffåglar häcka, blefve
skyddade åtminstone på statens mark. En sådan sekundär
skyddsåtgärd borde för öfrigt, i den utsträckning det låter
sig göra, tillämpas äfven beträffande en del andra sällsynta
fåglar.
Gladan har, som bekant, under de senare decennierna
blifvit till ytterlighet sällsynt, men detta hindrar icke att hugade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
