Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
kunnig myndighets pröfning, såsom fallet ju är, när ett
djur-eller fågelslag skall underkastas fridlysning.»
Bland »de faktorer, som verka förödande på vår svenska
roffågelfauna», nämnas i fjolårets riksdagsskrifvelse förutom
roffågelpremieringen, roffågelfångsten med sax samt skyttet
för uf och skyttet vid fåglarnas boplatser.
Hvad nu först beträffar roffågelsaxarna så äro de ur
moralisk, etisk och djurskyddsvänlig synpunkt lika förkastliga
som rofdjurssaxarna, hvilka med anledning af skrifvelse från
1912 års riksdag blifvit förbjudna i nya jaktstadgan. Att
’ förbudet den gången ej kom att omfatta äfven roffågelsaxarna
torde endast ha berott på ett beklagligt missförstånd. Vid
frågans behandling i riksdagen gjordes nämligen från s. k.
sakkunnigt håll gällande, att de i Sverige använda
roffågelsaxarna skulle vara så inrättade, att däri fångade fåglar så
godt som ofelbart måste ljuta en nästan ögonblicklig död.
Denna förklaring blef afgörande för riksdagens beslut. — Och
dock skulle hvarje med förhållandena närmare förtrogen,
opartisk person ha kunnat upplysa vederbörande om att dylika
roffågelsaxar aldrig funnits till salu i vårt land och ej heller
varit i bruk där, annat än möjligen helt undantagsvis.
I »Vårt villebråd» uttalar sig Gustaf Kolthoff på följande
sätt om saxarna: »De många hökar och räfvar, som fångats
i sax och som blifvit insända till mig, ha bunt vittne om
hvilket förfärligt instrument saxen är. Vanligen hafva
musklerna varit slitna från deras ben, så att bara benpipan blottats,
och mycket ofta har det tydligt kunnat märkas, att fågeln i
ett sådant söndersargadt tillstånd fått sitta länge nog i saxen.»
De mycket omtalade s. k. humana roffågelsaxar, hvilkas
byglar äro beklädda med gummi, för att de icke skola skada
de fångade fåglarnas ben, ha icke hållit hvad de lofvat.
Föreståndaren för Högholmens zoologiska trädgård vid
Helsingfors, magister Rolf Palmgren, skrifver på tal härom i
sitt bekanta arbete »Vildnaden och människan»: »De lefvande,
i sax fångade roffåglar, jag under årens lopp mottagit till
djurgården å Högholmen, hafva nästan alla, ehuru tagna i
slagjärn med mjukt omlindade byglar, inom några dagar eller
veckor blifvit krymplingar, till följd af att den af saxen
träffade, utvändigt skenbart oskadade, men invändigt fullständigt
söndertrasade, svullna foten helt och hållet torkat bort.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
