Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
samt 100 »diverse fåglar», bland hvilka märktes skrikor,
nötkråkor, dufvor, trastar, starar, spillkråkor samt andra
hackspettar och småfåglar.
Med sådana siffror för ögonon borde vi sannerligen göra
hvad vi kunna för att förekomma, att detta skändliga och
skadliga fångstsätt får fortfara och utveckla sig i vårt land!
Man har från visst håll sökt göra troligt, att jaktvårdare
och särskildt innehafvare af fasangårdar icke skulle kunna
undvara saxarna, då det gäller att skydda det halftama
lyxville-brådet mot roffåglarna. Häri ligger emellertid en påtaglig
öfverdrift. Vid fasanerier och dylika inrättningar äro ju
alltid anställda jägare eller väktare, som borde kunna använda
sin tid till att med bössan efterhålla roffåglarna i stället för
att syssla med det grymma saxgillrandet. Och i värsta fall
har man i den tidigare mycket använda s. k. hökburen en
ganska god ersättning för saxarna. Denna apparat har bl. a.
den fördelen med sig att de fåglar, som fångas i densamma,
blifva fullkomligt oskadda och att sålunda fåglar, som blifvit
fångade så att säga i misshugg, om man så vill, kunna
återgifvas friheten.
Om roffågelskyttet vid boplatserna är i detta sammanhang
icke mycket att säga, under förutsättning att fridlysning under
häckningstiden kan genomdrifvas för flertalet roffåglar. Dock
må erinras om att många roffågler stanna kvar vid boet så
godt som hela sommaren och att fridlysningstiden följaktligen
icke får bli för knappt tilltagen.
Hvad åter beträffar skyttet för uf påpekar d:r Paul
Rosenius i broschyren »Om fågelskyddet i Sverige», att detta
jaktsätt, som egentligen är afsedt för kråkornas efterhållande,
kommit att blifva mycket farligt äfven för en del dagroffåglar,
i det att i synnerhet vråkar och tornfalkar skjutas massvis för
uf. På grund däraf föreslår han, att det måtte i lag
förbjudas att för uf skjuta andra fåglar än hök och kråka. —.
Ett förslag, hvari hvarje naturvän måste instämma, och som
’också jämte många andra i broschyren framställda tagits ad
notam af riksdagen i dess skrifvelse i roffagelsfrågan.
Innan jag lämnar kapitlet om de förödande fångstsätten,
vill jag emellertid fästa uppmärksamheten på ännu ett sådant,
som utan tvifvel förtjänar att närmare skärskådas ur
djurskydds- och naturskyddssynpunkt. Det är endast några år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
