Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
så länge den ståtliga fågeln lämnas utan lagligt skydd. Den,
som något känner det för sin naturkärlek och djurvänlighet
vida beryktade svenska folket, vet nämligen, att hägern är
en alldeles för stor och vacker fågel för att icke bli föremål
för onda anslag från människans sida, så snart han visar
sig på en trakt, där man icke är van att se honom. Som
skäl emot en fridlysning af hägern skulle visserligen kunna
anföras, att fågeln gör skada på de träd, i hvilka han bygger
bo. En sådan invändning förlorar dock all betydelse, då
man betänker, att det i detta fall liksom beträffande öfriga
skyddade fåglar bör vara möjligt för en jordägare att af
länsstyrelsen erhålla dispens från fridlysningsbestämmelserna.
Huruvida en del mera undangömdt lefvande småvadare,
såsom vattenrallen och sumphönan, skulle ha någon reell
nytta af att blifva fridlysta kan vara tvifvel underkastadt.
En af vasskogarnas mystiska eremiter bör dock icke saknas
i en på naturskyddets princip grundad fagelskyddsförordning.
Jag menar den egendomliga rördrommen, hvars mäktiga
tjur-bölande fordom om försommarnätterna ljöd från många
vassrika sjöar och vikar i våra sydligare provinser — särskildt
vid Göteborg skall han ha förekommit regelbundet (se upps.
»En försvunnen fågelvärld» af redaktör Hj. A. Lönnroth,
Sveriges natur 1912, sid. 15 och följ.) — men som numera
öfverallt blifvit ytterligt sällsynt. 1
I ett par tidigare uppsatser i denna årsskrift har jag dels
utförligt redogjort för de skäl, som tala för en
totalfridlys-ning af svan, knölsvan såväl som sångsvan, öfver hela landet,
dels framhållit det oriktiga i att den som häckfågel hos oss
numera mycket sällsynta grågåsen icke skall vara fridlyst,
då hon vid islossningen återkommer till sina boplatser.
De vackra, lifliga skrakarna, som, åtminstone hvad
ungfåglarna beträffar, i matnyttighet öfverträffa de flesta andra
dykänder och som särskildt utmed kusterna äro stadda i
tydligt aftagande, ha hittills icke ansetts förtjänta af lagens skydd.
Att man dock på senare tider börjat komma på andra tankar
rörande denna sak, därpå se vi ett bevis i en af
Östergötlands jaktvårdsförening nyligen gjord framställning om
fridlysning af storskrake och småskrake f. o. m. den 21 april
1 Enligt uppgift i tidskriften "Fauna och flora" har en rördrom sistlidna
sommar blifvit skjuten i Bråviken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
