Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
t. o. m. den 20 maj — en fridlysningstid, som dock synes
alltför snålt tilltagen. Bland de hos oss förekommande arterna
af skraksläktet finnes för öfrigt en, nämligen den i Lappland
sparsamt häckande salskraken, som bör blifva föremål för
totalskydd. Detsamma är förhållandet med den i en del
träsksjöar i södra och mellersta Sverige förekommande
svarthake doppingen.
Lunnefågeln är enligt jaktstadgan fridlyst året om inom
Bohuslän, och då utsikterna för att arten skall kunna
utbreda sig utom nämnda provins torde vara mycket små,
synas ytterligare skyddsåtgärder knappast vara af behofvet.
Hvad sillgrisslan beträffar får man hoppas, att den koloni
af denna fågelart, vi äga på Stora Karlsö, framdeles liksom
hittills skall äga bestånd och förkofras under Karlsö-klubbens
hägn. Däremot är det på tiden, att två af det svenska
hafsbandets mest utpräglade karaktärsfåglar, tobisgrisslan
och tordmulen blifva skyddade under häckningstiden.
Ingendera kan anses matnyttig i egentlig mening, men
tobisgrisslan plundras dock i stor utsträckning på ägg och
ungar, och tordmulen, som nästan öfverallt börjar minska i
antal, skjutes ofta af jägare, som på grund af hans hastiga
flykt anse honom som ett särdeles lämpligt mål vid öfningar
i flyktskytte.
Vända vi oss så slutligen till de måsartade simfåglarna
eller »hvitfåglarna», såsom de bruka benämnas af
skärgårdsbefolkningen i vissa trakter, skola vi finna, att det bland dem
finnes flera arter, hvilka ovillkorligen kräfva total fridlysning
för att icke bli utrotade. Dessa äro den af författaren Bengt
Berg i senaste delen af hans arbete »Sällsynta fåglar» så
utförligt behandlade dvärgmåsen,1 som enligt nämnde
författare numera lär hafva blott en enda häckplats på Öland,
småtärnan, som ehuru äfven den mycket sällsynt, ännu häckar
i sydligaste Skåne samt på Gotland och Öland, svarta tärnan,
som tidigare haft större utbredning men i våra dagar är
känd hufvudsakligen från nyssnämnda öar, skräntärnan, hvilken
häckar mycket sparsamt ut med en del af vår östra kust samt i
Vänern, kentska tärnan, en nykomling inom vår fauna, som
1 Sedan 1912 äro dvärgmås, småtärna och svarttärna fridlysta på Öland och
småtärna inom Malmöhus län enligt naturskyddslagens § 11. Dvärgmåsen torde,
om också icke regelbundet, häcka äfven på en lokal på Gotland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
