Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
borgs, Västernorrlands och Jämtlands län, samt att nu gällande och i
händelse af utsträckt förbud ytterligare behöfliga bestämmelser om rätt
att skjuta anfallande björn eller skadebjörn måtte kompletteras med ett
stadgande att sålunda dödad björn icke får af skytten behållas utan
skall anmälas för och öfverlämnas till laga myndighet.
Ur motiveringen till framställningen må anföras följande:
»Det har på senare tider uppstått starka farhågor för att de för
närvarande gällande bestämmelserna till skyddande af den svenska
björnstammen icke skola visa sig tillräckliga för att åt vårt lands fauna
bevara detta präktiga och intressanta djur.
De åtgärder, som hittills vidtagits till björnens skydd,1
äro följande:
Genom lagen angående nationalparker den 25 juni 1909 har jakt å
björn inom nationalparkerna förbjudits. I betraktande såsom
ståndorter för björnen komma emellertid endast tre af dessa, nämligen Stora
Sjöfallets, Sarjeks och Sonfjällets nationalparker. Såsom undantag gäller,
att björn får dödas »till försvar mot angrepp å person eller egendom».
Genom lagen om rätt till jakt den 8 november 1912 har såsom ett
undantag från bestämmelsen att »å oafvittrad mark, som ej blifvit till
lapparnes uteslutande begagnande anvisad», jakträtten är öppen för
hvarje svensk man, stadgats att jakt å bl. a. björn ej må anställas.
Den i sammanhang med sistnämnda lag utfärdade kungl, kungörelsen
angående grunderna för tillgodogörande af kronans jakträtt stadgar, att
å vissa uppräknade slag af kronans egendomar, bl. a. kronoparker och
odisponerad mark samt till bergshandteringens och sågverksrörelsens
understöd anslagna skogar, den chefen för domänstyrelsen och
skogspersonalen medgifna rätt till jakt är så tillvida inskränkt, att jakten
icke utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd må afse björn, dock att »björn
som anfallit människa eller husdjur» må äfven annorledes än i nödvärn
dräpas efter tillåtelse af den tjänsteman vid skogsstaten, under hvars
tillsyn marken är ställd. Vidare innebär författningen, att vid de
upplåtelser af jaktarrende till enskilda, författningen under vissa
förhållanden medgifver å ifrågavarande marker, domänstyrelsen skall äga
bestämma omfattningen och villkoren och sålunda äger i sin hand att
förbjuda jakten å björn. Hvad slutligen beträffar jakten å enskild mark
har genom nya jaktlagen den gamla rätten att jaga björn äfven på
annans jaktområde undanröjts.
Äfven om de sålunda gällande förbuden komma att noggrant
efterlefvas — en sak som man näppeligen kan våga hoppas på grund af
de betydande svårigheter, som äro förenade med en effektiv jaktuppsikt
i de obygder, där björnen har sitt tillhåll — skulle de ändå knappast
göra till fyllest. De förbättrade samfärdsmedlen, det allt intensivare
arbetet i skogarne, den ökade skjutskickligheten och det år efter år
växande antalet jägare samt framför allt björnens särskilda ställning
1 Underrubrikerna satta af red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
