Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
lika den mest angenäme ciceron man kan önska sig till en vandring
genom svamparnas mångskiftande värld.
Förf. har på ett lyckligt sätt förenat en kåserande lätt framställning
med grundlighet, där sådan behöfs. Man kan läsa boken nästan tvärs
igenom som en »rolig bok», utan att alltför mycket störas af de här
och där insmugglade examineringsskemata och dylika nödvändiga men
tråkiga saker. — Särskildt fullständigt äro af naturliga skäl
flugsvamparna behandlade, liksom öfver hufvud samtliga giftiga arter
samvetsgrant medtagits. Bland öfriga är urvalet rätt skarpt, helt säkert en
riktig princip i en populär svampbok, så att nybörjaren ej förvillas af
mängden former och framför allt lär sig känna igen de viktigaste och
användbaraste. En olägenhet för ju metoden med sig, nämligen att i
examensskemat till ett starkt beskuret släkte ofta — låt oss t. ex.
beträffande musseronerna säga i 50 % af fallen — ingenting rätt passar,
hvilket kan ha två otrefliga saker till följd: antingen blir vederbörande
arg och slänger boken i väggen, hvilket vore stor skada, eller också
pressar han in sin svamp under någon af de rubriker som finnas, blir
sedan ofta besviken i fråga om dess välsmak — och slänger kanske
hädanefter alla svampar i väggen, hvilket vore än större skada. Den
anförda olägenheten yppar sig ju dock endast för den mycket lilla
procent af allmänheten, som öfverhufvud förstår sig på ett
examinerings-skema. Å andra sidan har förf. stundom tagit upp finesser, som stå i
en viss disproportion till urvalet i öfrigt, t. ex., för att fortfarande hålla
oss till musseronerna, skilt den bleka blåmusseronen (Trich. personatum)
och den violetta formen (T. nudum). I stort sedt har förf. undvikit
onödig »vetenskaplighet», exempelvis äfven i fråga om den första
indelningen af svamparna i hufvudgrupper — en god och riktig princip,
äfven den, som säkert med fördel kunnat drifvas längre. Hvarför ej
t. ex. helt resolut räkna murklorna till hattsvampar, då redan t. ex.
fingersvamparna figurera där? Hur många människor bli i hela sitt
lif i tillfälle att se sporsäckar och basidier?
Boken saknar färgplanscher, hvilket onekligen är en brist i en populär
svampbok. I gengäld är det rikliga illustrationsmaterialet i enfärgadt
tryck så mycket bättre, till största delen verkligt förstklassiga
originalfotografier, tagna på svamparnas naturliga växtplatser af amanuensen
H. Granvik och förf. Den snart utkommande tredje upplagan är i
detta afseende ännu bättre utrustad än de två första. Särskildt har
förf. bemödat sig att ersätta de fotografier efter utländska planschverk,
som något störa helhetsintrycket i de första upplagorna, med
originalfotografier. En brist är kanske att bildernas skala är varierande utan
att måttstocken finns angifven, så att man måste gå till texten för att
få veta verkliga storleken. Men det är ju en brist som lätt kan
repareras i nästa upplaga.
För Öfrigt ger boken valuta ur många synpunkter. Den börjar, efter
en inledning af prof. Karl Petrén, med ett äkta Btilowskt kåseri »i
stället för företal», och den slutarmed ett »efterkapitel», där man under
författarens kunniga ledning får göra bekantskap med en del andra
svampar än de matnyttiga. För en naturvän är »Svampar» en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
