Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
hvad kartan angifver, enär denna gifvetvis ej kunnat upptaga
alla de tallösa smärre gölarna och än mindre de vattenflogar
af mera tillfällig natur, hvartill under denna tid många af
områdets blötare kärrängar förvandla sig.
Det intryck af svårtillgänglighet och ödslighet, som stora
vidder af stängande myr och vatten tillsammans ptága väcka,
har jag ingenstädes förnummit starkare än här. Åsynen af
Sjaunjamyren på våren upprullar alltid för min inre syn de
strapatser, som Linné på sitt målande sätt berättar mötte
honom vid försöket att i snösmältningstiden gå öfver
Lycks-myran i Lycksele lappmark, och hvarest öfvermäktiga hinder
och vedervärdigheter af flerahanda slag till sist tvungo honom
till en reträtt, som för en forskare af Linnés kynne och
ihärdighet helt säkert kändes mycket smärtsam och ej
till-greps i onödan. Lika vild och fruktansvärd som någonsin
Lycksmyran måste förvisso en gång i tiden — och det är
ej så länge sedan — Sjaunjamyren ha tett sig för de
färdemän, hvilka tilläfventyrs genom stiglös vildmark kommit fram
hit från den lilla ödemarksbyn vid Vassaraträsket, ur hvilken
i tidens fullbordan Gellivare samhälle utvecklat sig. Duktigt
och oförfäradt folk måste det ha varit, de som grundade
Allavare och Sjaunja nybyggen på ömse sidor om den stora
vildmyren, bröto upp tegar på de frostländiga backsläntorna
därinvid och sökte sig myrslogar ute på de gungande flyna
mellan myrens många villsamma vatten. Ehuru folket senare
förfinskats till språk och seder, har detta pionjärarbete ej
blifvit utfördt af finnar, de vanliga ödemarksbrytarna
häruppe, utan af rent svenska, söderifrån komna män, hvilkas
afkomlingar ännu inneha gårdarna i fråga. Äfven på ett par
ställen ute i själfva myrområdet ha fiskare och snarfångare
af finsk eller lappsk ras under kortare eller längre tid varit
bosatta, så bl. a. vid norra ändan af Moskojaure, den plats,
dit Bengt Berg i sitt kända arbete »Sjöfallsboken» förlagt
en del af berättelsens händelser.
Dock, det är stor skillnad mellan förr och nu häruppe i
Gellivare och Porjus’ grannskap! Till Sjaunjamyren föra
numera, såsom vi hört, nog så bekväma vägar, och landet
— både det vi kunna se och det som ligger fjärmare
därbakom — har nu längesedan blifvit uppmätt och kartlagdt.
Ett visst mått af strapatser får man naturligtvis alltid vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
