Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
beredd att underkasta sig vid längre utflykter inåt myrlandet,
men några egentliga risker behöfva numera knappast vara
förbundna därmed, såvida nödig försiktighet iakttages på de
sankaste områdena, hvilka dock, inom parentes sagdt, äro af
ganska obetydlig utsträckning i jämförelse med den helt
ofarliga marken.
Låt oss nu stiga ned mot myrlandet och undersöka, hvad
det kan bjuda af intresse, sedt på närmare håll!
Från de små grå stugorna vid Allavare, där afskrädeshögar
med renhår, horn och benbitar vittna om vinterns renslakter,
som väl ännu emellanåt locka vargarna öfver myren, gå vi
stigen utför mot väster. På höger hand, d. v. s. mot norr,
ha vi de högsta delarna af det berg, som gifvit gårdarna
deras namn och på hvars södra sluttning de ligga. Nedersta
delen af Allavare västsluttning stupar brant ned mot ett
vatten vid bergets fot. Här är just den natur och omgifning,
som pilgrimsfalken föredrar, och under en lång följd af år
har också ett par dylika plägat häcka här, trots att de ofta
mistat sina ägg och väl stundom också blifvit påskjutna. Vid
ett besök här våren 1912 fann jag falkboet på en
gräsbevuxen afsats strax under den öfre stupbranten, hvarest
martallar och fjällbjörkar ännu funno fäste. Snedt nedanför
falkboet, halfvägs ned mot rasmarksbältet och vattnet därutanför,
bodde ett fjällvråkspar. Båda dessa roffåglar häcka i själfva
verket ofta nog i omedelbart grannskap af hvarandra, liksom
för öfrigt också korpen och de båda minsta falkarterna,
torn-och stenfalken. Nyssnämnda år hade ett par storlommar lagt
sina ägg vid stranden af det smala vattnet strax nedanför
falk- och vråkbona, hvarifrån lommarna så godt som ständigt
måste varit synliga. Icke desto mindre tyckas de alltså ha
känt sig trygga för anfall. Lämningarna vid falkboet
härrörde sig också hufvudsakligen från smärre fågelarter, mest
trastar och snäppor. Likaså fanns åtskilligt med fjäder af
jordugglan, hvilken, såsom ett par af våra svenska
ornitho-loger tidigare påpekat, ofta faller offer för pilgrimsfalken.
Nedanför Allavare trampa vi mäktiga moränlager, anhopade
till åsar och kullar med mellanliggande sänkor, hvilka senare
i sin botten ofta rymma blöta kärr. Om pilgrimsfalken ej
redan hunnit att för året snappa bort dem, möta oss här
ganska säkert svartsnäpporna, en af de vadarearter, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
