Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
sträck längs kusterna, söka sig ju till sist hit upp att i hägnet
af den vida, sjö- och myrrika lappländska ödemarken lägga
sina ägg och fostra sina ungar. De korta, gälla eller kurrande
lätena från hvitbukar, viggar, svärtor, sjöorrar och knipor
blandas med snattret från gräsänder, bläsänder, stjärtänder
och krickor.
Under förra hälften af juni ser man den mesta sjöfågeln i
sjöarna nere i skogslandet; sedan blifva de där vida fåtaligare,
i det att somliga draga längre upp till vattnen i björk- och
fjällregionen, i den mån dessa blifva isfria, och de
återstående fördela sig jämnare öfver det vidsträckta myrlandet, där
honorna nu rufva sina ägg, ofta bland risvegetation och
buskar på fastare mark tämligen långt från vattnen.
Följer man i hufvudsak den gamla stig, som mellan Norra
och Södra Killamjaure, öfver Kuosats o. s. v. till större delen
på fast mark slingrar fram öfver myren, kommer man på
3 à 4 kilometers afstånd från Allavare ut på ett torrt
platåland, som något höjer sig öfver myrens nivå och är bevuxet
med gammal, gles tallskog. Med ganska stor visshet möta
vi här glattsnäppan. Denna den största af våra snäpparter
är här uppe tämligen vanlig och blir lätt observerad tack
vare sitt gälla, vidt ljudande läte. Visserligen stöter man
ofta på gluttsnäppan utmed sjö- och älfstränderna, där hon
påtagligen med förkärlek söker sin föda, men sina 4, vackert
chokladbrunt fläckiga ägg lägger hon uppe på torra, kala
eller glest bevuxna tallhedar, ofta på ansenligt afstånd från
sankmark och vatten. Från äggen lyfter denna art mycket
sent och ogärna, då hon oroas; det har händt, att jag kunnat
stryka den rufvande fågeln öfver hufvud och rygg, utan att
den flugit upp.
Förutom en del fågelarter, hvilka i dessa trakter tämligen
regelbundet träffas i skog af denna typ, såsom lappmes,
tre-tåig hackspett m. fi., hvarmed jag ju ej har anledning att
här uppehålla mig, samt en del märkligare, mera periodvis
uppträdande arter, bland hvilka tallbit och sidensvans kunde
nämnas såsom båda observerade också å hedlanden på och
invid Sjaunjamyren, har jag just här påträffat ett par arter,
hvilkas närvaro tydligtvis betingas af det rika småfågelslifvet
i det omgifvande myrlandets mångskiftande växtsamhällen,
nämligen stenfalken och vårfågeln. Den förra är den ojäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
