Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
förligen allmännaste roffågeln i lappländska skogslandet och
jämte fjällvråken den enda, som äfven mellan lemmelåren där
kan sägas vara talrik. De stenfalkar, som uppehålla sig
nere i skogarna, lägga sitt bo i kronan af en tall, vanligen
på en plats, där träden stå tämligen glest. Stundom har
jag funnit boet i en martall af helt obetydlig höjd ute på
en myr.
I detta sammanhang kan påpekas, att våra faunistiska
arbeten, efter hvad det synes mig, i någon mån gifva en
oriktig eller åtminstone ofullständig föreställning om en del
lappländska roffåglars utbredningsområde, i det att detta
alltför ensidigt förlägges till »fjälltrakterna». I själfva verket
tillhöra sålunda icke endast stenfalken och fjällvråken utan
också kungsörnen i lika hög grad skogslandet som fjällen;
de bygga sitt bo minst lika ofta i ett träd nere i skogen
som på en afsats uppe i fjällbranterna. Liksom stenfalken
slår fjällvråken sig gärna ned i närheten af myr och vatten;
såväl i Sjaunjamyren som annorstädes har jag stundom funnit
hans bo i en sådan omgifning som den, hvarom fig. 7 ger
en föreställning.
Ett fågellif af den ungefärliga sammansättning, som i det
föregående skildrats, möter oss nästan öfverallt i myrlandets
gränsområden, hvarest tjärnar och sankmark af olika slag
omväxla med holmar och uddar af skogklädd fastmark.
Sjaunjamyren rymmer emellertid också en del andra och
delvis märkligare arter, hvilka antingen hufvudsakligen träffas
ute på de stora sammanhängande, tundraartade vidderna inåt
myrens midt eller också äro begränsade till förhållandevis få
och undangömda lokaler och därför svårare att iakttaga. Till
denna senare kategori af fåglar hör numera pärlan bland
Sjaunjamyrens bevingade invånare, sångsvanen. För att
uppsöka denna m. fi. svåråtkomligare arter styra vi nu kosan
mot sjön Avakajo.
Flera antagliga vägar föra dit. En bland de intressantare,
om också icke bland de lättare, går längs sjöns afloppså.
Den vackra björkskog, som kantar åns lopp närmast Allavare,
försvinner snart, och i stället träda vidsträckta, blöta
starrkärr, omväxlande med en ännu svårframkomligare terräng,
en slags tufmark, där tufvorna bildas af dypelare, hvilka
kringflytas af vatten och sammanhållas af en låg, men ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
