Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Man behöfver endast gå till stadens utkanter för att
konstatera, huru det gamla systemet fortfarande firar verkliga
orgier, och för hvilken häpnadsväckande vanvård alla
obebyggda områden, icke minst de som afsetts till parker, äro
utsatta. När man ser dessa härjade, förtrampade och sterila
områden, som bilda öfvergången mellan staden och landet,
måste man obetingadt instämma med Karl-Erik Forsslund,
då han i sitt bekanta arbete »Hembygdsvård» liknar
storstaden vid »ett öppet sår, som fräter omkring sig».
Här endast ett par exempel, tagna ur högen:
Strindberg berättar i »Tjänstekvinnans son» om ett berg
ute vid Norrtull, på hvilket han brukade leka som barn.
Det är den i hörnet af Norrtullsgatan och S:t Eriksgatans
fortsättning belägna bergkullen med sina vackra rundade
granithällar, sina präktiga almar och sin gamla tobakslada,
af stadsfullmäktige döpt till S:t Eriksparken, då den kanske med
större skäl borde ha
hetat
»Strindbergsparken».
För öfrigt lär det
endast ha varit en
ren tillfällighet, att
berget blifvit
reserveradt som park.
Enligt hvad en medlem
af
stadsplanekommissionen själf
berättat i ett föredrag,
var stadsplanen för
trakten redan
uppgjord, då en känd
konstnär fäste
föredragshållarens uppmärksamhet på att
det inom området
fanns ett berg, som
var alldeles för
vackert för att, liksom
skett med så godt
FIG. 8. RETZIUS-KASTANJEN PÅ
TROTTOAREN UTANFÖR
SERAFIMERLASARETTET
FÖRF. FOTO
JUNI 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
