Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1918 / 147 (1910-1935) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SIGNE LINDBERG FOTO

Några ord om det natursköna Stalpets vattenfall.
(Innan det förstöres genom utbyggande.)

Hvad som ger Norra Vedbo härad dess största skönhet och bereder
åt landskapet den rika omväxling af naturscenerier, som där finnas, är
utan tvifvel Svartån med sin vackra dalgång och sitt pärlband af större
och mindre sjöar. Än flyter ån fram lugn och bred mellan uppslammade
stränder, »mader», genomdragna af snörräta, breda afloppsdiken
såsom vid södra änden af sjön Ralången eller vid Säbysjöns norra
strand; än tränger den ihop sig till en smal ström, som forsar fram
mellan branta, skogsklädda höjder såsom vid Vriggebo norr om Säbysjön;
än ringlar den fram mellan djungelliknande snår och löfängar såsom
på dess väg från bojorna vid Tranås kraftanläggningar, ut till den
sällspordt vackra Sommen.

Svartån har sin källa i Solberga socken, där den upprinner i en
liten myr, omgifven af gråal, »arre». Sin brantaste väg har den genom
norra delen af Bredestads socken, där dess kraft tagits i anspråk vid
Aneby kvarn m. m, samt genom södra delen af Marbäcks socken.

Här, just där höjderna på Ralångens västra strand stupa brant ned
mot öster, kastar sig ån utför den lodräta klippan och bildar sitt allra
vackraste vattenfall, det s. k. Stalpet.

Vattenmassan störtar här i tvenne fall, ett större och ett mindre,
från den ansenliga höjden af c:a 18 meter ned i en djup, nästan
otillgänglig klyfta, omgifven af svarta klippor, från hvilkas krön tallar och
björkar luta sig ut öfver afgrunden.

I tidiga sommarmorgnar ser man öfver fallet en praktfull regnbåge,
då solstrålarna brytas i de myriader vattendroppar, hvilka krossats
mot klippan och liksom en lätt rök sväfva öfver stupet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>