Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Allmänt uttalas en sträng förkastelsedom över varå fader,
som tillstått utrotningen av bävern och vildrenen. Jag ber att få
lämna därhän, vad framtiden skall säga om hur vår upplysta
generation, vilken genom en underbar slump fått sig anförtrodd
de sista resterna av vildmarkernas stordjursstam, sköter detta
dyrbara arvegods. Blott några fakta från de sista åren.
Den svenska kronhjorten, urtypen till Linnés Cervus elaphus,
räknar i nuvarande stund icke hundra ättlingar av sin stolta,
fordom så starka stam. Tack vare några högsinta skånska
godsägare, som lämnat kronhjorten en fristad på sina ägor,
kan den ännu överleva jakttiderna; många vilja kanske icke
tro mig, kronhjort får skjutas under en del av året. Snart
är emellertid dess tid ute. På Häckeberga ägor, som
hjortarna dessvärre särskilt älska, skjutas enligt ägarens order
under jakttiden så många, som man möjligtvis kan komma åt.
Björnen skola vi väl kunna rädda åt våra barnbarn. Bl. a.
har den under avvaktan på fullständig och sträng fridlysning
en ovärderlig tillflyktsort i Stora Sjöfallets nationalpark.
Helt annat är förhållandet med det vida vandrande lodjuret.
Alla kompetenta kännare av vårt lands djurvärld äro nu ense
om, att endast en snar allmän fridlysning kan rädda detta
stolta djur från undergång. Dess utbredningsområde i
Finland och Sverige hopdrages i en fruktansvärd takt. Kommer
ej denna totala fridlysning snart, är lon utdöd inom mindre
än en mansålder. Då det någon gång inrapporterats, att den
dödat ett kreatur och dessutom tycker om harar, alltså är
ett skadedjur, sätta sig våra bestämmande myndigheter
häremot. Och så talar man med ömkan om 1700-talets
ekonomer, som satte skottpengar på bävern, ty även den var ett
skadedjur; den fällde träd vid sina bobyggnader.
Om man gör sig besvär att hopställa vad som på de sista
åren förstörts av natur- och kulturminnen, vid ett visst
kulturcentrum, stort eller litet, måste man förskräckas. Rent på
måfå väljer jag Norrköping och dess omgivningar. Därvid
skall jag ingalunda fästa mig vid de större fallen, de som
kallats, men ej bevisats vara »nödvändiga av praktiska
grunder», t. ex. förläggningen av de stora järnvägsstallen alldeles
inpå den fordom så mäktigt verkande slottsruinen, utan endast
vid några smärre, för att visa, huru maktlösa skyddsidéerna
alltjämt stå mot råheten och obetänksamheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
