- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1919 /
11

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

Då Norrköping—Järna-järnvägen drogs fram längs
Bråvikens norra strand, väjde man, som Starbäck framhållit i en
av våra årsskrifter, just inte för dess av ålder beprisade
natursköna punkter. Endast några små mjuka avvikelser,
och pärlor av natur och kultur hade varit räddade. Då Geta
stora ek jämte en dryg del av de andra jätteträden i parken
fälldes, berövade man nejden ett stort värde och beredde
hundraden, för att ej säga tusenden, en verklig sorg.

Med allt större bestämdhet se våra fornforskare bakom den
gamla Bråvallasagan en verklig historisk tilldragelse från
övergången mellan folkvandrings- och vikingatid: ett väldigt
slag, som utkämpades på slätterna invid och ovan det nutida
Norrköping. På denna klassiska mark, brännpunkten i kampen
mellan svearnas och götarnas folkstammar, äro fasta
fornlämningar från vår järnålder hopade. Uppe på ett berg vid
Eksund stod till för några år sedan ett kantrest högt
stenblock med egendomliga märken liknande hästspår. Gammalt
folk höllo den stenen i stor helgd och berättade, att guden
Oden låg begravd därunder med sin häst, men när det blåste
i skogen, gåvo de sig upp »och redo över trädtopparna».
Invid stod en urgammal, knotig tall med inslagna viggar,
offertecken. Platsen utarrenderades till stensprängare, vilka
genast, icke av ekonomiska skäl, utan för att manifestera
sin fördomsfrihet mot skrock och sentimentalitet, höggo ner
tallen och satte ett dynamitskott i Odenssterien.

Samma nejder ha även tidigare varit ett folkcentrum. Under
bronsåldern inhöggos på klipporna s. k. hällristningar,
märkliga tavlor med skepp, vapen och mystiska tecken. En av
de mest bekanta ha vi vid Himmelstalund, omedelbart väster
om staden. Det kan ju ha sitt intresse att se, hur man i
vår upplysta tid behandlar ett dylikt oersättligt konstverk,
inhugget av våra svenska förfäder ungefär på Kung Salomos
tid. Det sköna hjärta med sina initialer, som för ett par år
sedan inhöggs tvärs över bronsåldersskeppet, har ditsatts så
ordentligt, att det ej som de tusenåra skeppsbilderna behövts
ikritas för att synas på fotografiplåten. Däremot har fotografen
av hänsyn till anständigheten och denna illustra församling ej
ikritat diverse andra vackra bilder och ord, varmed sena tiders
barn upphjälpt den råa forntidens betydelselösa klotter.

Slikt som skändandet av Odensstenen och bronsåldersrist-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1919/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free