Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Kanske dock att även här en liten kritisk granskning icke
skulle skada. Närmare vill jag ej gå in härpå, då jag vid
ett föregående årsmöte ganska utförligt talade om
Stockholmsnaturen, och vår sekreterare desslikes i sista årsskriften skrivit
en uppsats om Naturskydd i Stockholm. Jag vill endast
framhålla, att vid de enorma omvälvningar av Stockholms
natur, som under det sista årtiondet företagits eller beslutats,
icke ett enda av natur- och kulturskyddets krav blivit beaktat.
Nämnas kunna exempelvis Hammarbyleden, flottstationen och
Djurgården. Om man undantar motionen om tillsättandet av
ett skönhetsråd, har ingen av naturskyddsmotionerna rörande
Stockholm i riksdagen eller stadsfullmäktige lett till något
egentligt resultat, och ingen som helst fridlysning enligt
naturskyddslagen har hittills ägt rum inom huvudstaden eller dess
omgivningar. För Djurgårdens skyddande i överensstämmelse
med Starbäcks, av riksdagen godtagna motion har t. ex.,
om man undantar professorerna Clasons, Lönnbergs samt
häradshövding Kinanders viktiga utlåtande, i sak ingenting
blivit gjort, och av fröken Anna Lindhagens i
stadsfullmäktige väckta motion om bevarande av Eriksdalslunden vid
Årstaviken tycks endast ha blivit ett läsvärt nummer bland
stadens arkivalia. Man känner sig som uppsvensk något
vemodig, då man ser vad Göteborg och dess mecenater ha
åstadkommit under samma tid, de tre storslagna
naturparkerna Änggården, Särö Västerskog och Rya skog avsatta eller
under avsättning. Ensamt för Änggården strökos flera tiotal
för byggnader planerade kvarter ur stadsplanen.
Överskattandet av naturskyddets makt och resurser är
farligt nog; det insöver den enskilde naturvännen, som gärna
i sin stad vill arbeta i dess tjänst, i säkerhet, och minskar
hans initiativ och verksamhetslust. Lika allvarligt till sin
verkan och gående ut över vidare kretsar är det stundom
hörda talet, att naturskyddsmännen gå till överdrift i sina
fordringar på det allmänna.
Ingen tör väl om det nyss anförda materialet av krav på
det allmänna, som icke uppfyllts, påstå, att de varit för högt
spända. Emellertid är det alldeles sant, att vissa krav på
statens offervillighet gälla mark, som redan nu lämnar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
