Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
ningen väcker, bara det blir bekantgjort, en verklig
indignation hos varje god svensk. ’ Man har starka ord för
råheten och pietetslösheten hos ouppfostrade slynglar, men
gärna kommer så en liten optimistisk glädjesuck, att med den
stigande upplysningen om betydelsen av natur- och
hembygdsminnen göra icke de betrodde män, som styra och ställa i
vårt land, sig skyldiga till dylika dåd.
Ja, vi böra hoppas det. Kanske dock saken tål vid att
närmare skärskådas. Låtom oss kasta ännu en blick på
hällristningsbilden. Tvärs över området går en kraftledning.
Mitt bland skepp och ornament, sålunda mitt bland de av
alla så skarpt fördömda nutida inristningarna, har man
placerat en ledningsstolpe med dess kraftiga förankringar av
kablar och trästolpar, inborrade och inhuggna i hälleberget.
Eiler vi förflytta oss upp till Krokek. Det fanns här ett
vida beryktat naturminne, Bergakungens sal, ursprunget till
en sägen och en av våra fagraste folkvisor. Vid vägen stod
en lodrät granitklippa med en mäktig rundbåge, som för
folkfantasien blev porten till ingenting mindre än Bergakungens sal.
»Och jungfrun hon skulle sig till ottesången gå;
— tiden görs mig lång —
så gick hon den vägen till höga berget låg;
— men jag vet, att sorgen är tung —
Så klappade hon på bergadörren med fingrarna små;
— tiden görs mig lång —
statt upp du gamla bergakung, drag låset ifrå!
— men jag vet, att sorgen är tung —.»
Så för några år sedan skulle man bygga en bro på den
nyssnämnda järnvägen Norrköping—Järna, och man behövde
sten till fästena. Man hade hundratals block och klippor att
välja på, men icke dess mindre sätter arbetsledningen till en
hel bygds förtvivlan det ödesdigra sprängskottet rakt in i
porten till själva Bergakungens sal.
Nåja, i landets centrum, i Sveriges sköna huvudstad, i vårt
eget kära Stockholm, kan då inte något sådant komma i fråga.
Tänk, vad det i tidningarna, på möten, i stadsfullmäktige talas
mycket om, då något nytt skall byggas, att man noga skall
se till, att ej Stockholms speciella skönhetsvärden kränkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
