Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
märkning från 1858,
att doppingen
förekommer »blott sällan i
mellersta Sverige», med
förhållandena vid sista
sekelskiftet, då han
kunde betecknas som
en av våra vanligaste
insjöfåglar. Det
förefaller som om den
största ökningen skulle ägt
rum under 1880-talet.
Huruvida
skäggdoppingen för sin spridning
norrut begagnat samma
in vandringsväg väster
om det småländska
höglandet låter sig ej
numera avgöra.
Möjligt, ja sannolikt, har
VII. UTBREDNING AV SKÄGGDOPPINGEN
(PO-DICEPtf CRISTATUS) I SVERIGE FÖRE 185 8®,
FÖRE 189 8 +, FÖRE 1918 IJ HAR EFTER
18 85 ÖVER ALLT TILLTAGIT I ANTAL
VIII. UTBREDNING AV TOFSLÄRKAN (GALERITA
ORIST AT A) I SVERIGE FÖRE 185 8 ®, FÖRE
18 9 8 +, FÖRE 1918 I
detta ej varit fallet,
beroende på att västra
Sverige är mindre rikt
på för honom lämpliga
vatten. Han är än i
dag sällsynt i
västkustlandskapen. Allmännast
är han i ett bälte från
Vänern i väster och
tvärs över vårt land till
Uppland, Sörmland och
Östergötland.
Tofslärkan
(Galerita cristata) upptages
av Sundevall ej som
hörande till de i Sverige
bofasta fåglarna.
Nilsson uppräknar 5
tillfälliga fynd mellan 1833
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
