Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
och 1855! Dock har det visat sig, att hon häckat i södra Skåne
redan 1850 eller 1851. Sen dess har hon blivit bofast i landet
och är funnen häckande åtminstone upp till Göteborg —sannolikt
även vid Lysekil — samt vid Stockholm och Uppsala, där
hon byggde redan 1889. Vintertid är hon iakttagen ända upp
till Vindeln. Då hennes bo jämförelsevis sällan anträffats och än
mer sällan omedelbart efter hennes bosättning på en plats, är det
svårt att bilda sig en god föreställning om hennes
invandrings-väg. Ofta uppträder hon tillfälligt vintertid, långt innan hon
blir verkligt bofast. Möjligen har hon språngvis tagit landet
i besittning. I stort sett synes hon dock, sedan hon erövrat
Skåne och blivit väl bofast där, spritt sig norrut längs
Hallandskusten. På vilka vägar hon nått Uppland torde ej
kunna avgöras, antagligen med ett jättesprång. Till Öland
och Blekinge synes hon ha kommit först sent. Från Blekinge
finnes i J. J. Runbergs äggsamling en kull från 1908.
Tofslärkans invandring till oss är ett led — ett slutled kan
man säga — i en väldig rätt långsamt fortgående spridning;
som bevis kan nämnas, att hon ännu i början på 1800-talet i
Westfalen ej var bofast utan känd endast som en sällsynt
kringströvare.
Nötskrikan {Oarralus glandarias) gick före 1860 upp
till södra Ångermanland, men enstaka individ hade redan
då iakttagits till och med norr om Umeå, ja, ända upp till
Kvick-jock. Enligt benäget meddelande från lektor O. Holm i Umeå
skall nötskrikan, så långt nu levande gamla jägares minne
går, varit allmän i Lövånger. Till 1898 hade hon spritt sig
till Östersund m. fi. platser inåt Jämtland. Först sent ha vi
fått kunskap om hennes förekomst längs Norrbottens kustland,
men redan på 1880-talet skall hon ha varit allmän vid
Rosfors, ej långt från Luleå. Att här verkligen föreligger en
spridning norrut under de sista årtiondena framgår bl. a.
därav, att Norrbottensjägarna kalla nötskrikan Norges stjöro
(norsk skata) och okunnig fågel. Dessa namn antyda ju,
att det är en ny för dem dittills okänd fågel, de gjort
bekantskap med. I vilken utsträckning vår kartbild är
missvisande är svårt att säga. Av meddelanden från Umeå synes
framgå, att nötskrikan där länge haft hemortsrätt och, som
sagt, redan på 1880-talet hade hon nått Luleåtrakten.
Antagligen böra alla platser längs kusten mellan Härnösand och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
