Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
FALA OCH SVÄLTA
kyrkan ringa för första gången. Det lät så tröstefullt och
vackert, tyckte han. Han måste ut och lyssna.
Det var i islossningstiden och skymning ännu. Som han
står där på trappan, råkar han kasta en blick bortåt skogen.
Då får han se en trollkäring komma fram ur skogsbrynet.
Hon stannar en stund och lyss även hon efter ljudet. Hon
går i stora träbottnar och bär på något tungt i sitt förkläde,
som hon håller upp som en säck med ena handen.
Brådske-Lars undrar, vad detta skall betyda. Så ser han, att hon
tar vägen rakt över gärdena mot kyrkan till. Du tror, det
är en vit skällko, tänkte Lars, men den gången bedrar du
dig. Han antog, att hon hade något hon ville locka kon med
i förklädet.
När trollet kom till den lilla sjön, som ligger mellan kyrkan
och skogen, ville hon över och satte foten på isen. Tån nådde
långt ut på sjön, men klacken stod på stranden, det såg Lars
mycket tydligt.
Men när trollet skulle ta ut steget, bar det sig ej bättre
till, än att isen »sjack»! Käringen föll över ända, och som
hon tog sig för med händerna, släppte hon förklädet, så att
innehållet ramlade ut. I detsamma låg kullen där! Trollet
hade burit sand i sitt förkläde för att kasta den över kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
