Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
mindre holmar, på vilka lund- och lövängsvegetationen uppnår
den härligaste utveckling; och vidare längre ut mot
havsbandet en krans av skär, vilkas växtlighet starkt påminner
om den inom fjällens björkskogsbälte och därför av
botanisterna bruka betecknas som »den maritima björkregionen»
— benämningen har införts av professor Sernander — samt
slutligen de egentliga kalskären, där trädvegetationen på sin
höjd representeras av en eller annan risig och vindsliten al
eller rönn, där ejdrar, svärtor och andra dykänder lägga sina
reden i skydd av de vindklippta enmattorna, där »vitfågeln»
(måsar och tärnor) i många hundratal inkräktat de kala
små-kobbarna och själarna sola sig på. bådar och grund.
Det är bara den skillnaden mellan Sörmlandsskärgården
och Roslagsskären, att inom den förstnämnda, till följd av
arkipelagens mindre utsträckning, de olika naturtyperna följa
hastigare på varandra, något som ger ett koncentrerat
intryck av ännu större skönhet, formrikedom och omväxling.
Såsom var och en i sitt slag karakteristiska för de stora
öarnas mångskiftande natur framstå den vackra Nämdö med
sitt rika diadem av holmar och skär, Utö med sina
järngruvor och sina typiskt utbildade strandsnår och
strandskogar, den stora, skogrika Ornön med sina berömda
älgmarker och Mörkö med sina märkliga geologiska formationer
och sin intressanta vegetation.
En närmare undersökning av naturen på sistnämnda ö
med ledning av den förträffliga beskrivning däröver, som pa
sin tid lämnats av prosten C. U. Ekström i hans
»Beskrivning över Mörkö socken», 1828, skulle ur flera synpunkter
vara av stort intresse, men då en sådan undersökning skulle
taga alltför stort utrymme nödgas jag avstå härifrån.
Vad särskilt beträffar växtligheten på Mörkön återfinner
man densamma mera koncentrerad på den väster om ön i
sundet mellan denna och fastlandsstranden av Hölö socken
belägna långsträckta holmen Ledarön.
I en uppsats i »Botaniska notiser» 1917, häft. 3, om
»Fanerogamfloran i Nyköpingstrakten» av H. Wilhelm Arnell
omtalas växtligheten på Ledarön såsom särdeles märklig såväl
genom sin artrikedom som på grund av sin stora yppighet,
varom författaren säger, att han sällan sett någon
motsvarighet därtill inom svenska landamären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
