- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1919 /
125

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

ön. Till min stora förvåning har jag under vandringen på
flera ställen funnit tydliga märken efter älg. Min följeslagare
upplyser mig också om att högdjuren icke sällan bruka komma
över till skäret, och att en älg skjutits här föregående höst.
För övrigt har här under vinterns lopp påträffats en annan
genuin skogsinvånare, vars uppträdande ute på ett
havsbandsskär får anses nog så märklig, nämligen skogsmården.
Antagligen har det roat den lilla vackra rovriddaren med den
dyrbara pälsen att över isen ta sig en promenad hit ut från
»urskogen» på Hartsö, där han av allt att döma bör finna
god trevnad.

Harar stänka upp litet här och var bland buskarna, och
man behöver icke se de över allt uppkastade
»mullvadshögarna» för att veta att vattensorken här liksom på de flesta
andra skärgårdsöar är särdeles talrik.

På några gräsrika backar ha grågässen kvarlämnat sina
visitkort även i form av fällda vingpennor. Här ha de skygga
fåglarna gått och betat under våren och sommaren, och här
ha de låtit sina dunungar tuml-a om i de öppna
kärr-pölarna.

Vi sakta stegen och gå försiktigt framåt i hopp om att
några av de präktiga fåglarna ännu skola finnas kvar på
skäret. — Och verkligen! Då vi träda ut ur snåren och
närma oss stranden, få vi sikte på tre stycken gäss, som
på knappa hundra meters avstånd från oss stå och sträcka
hals uppe på en berghäll för att strax därpå ta till vingarna.
— Man märker nogsamt, att fågellivet på skäret åtnjuter
skydd; i annat fall skulle gässen knappast ha låtit oss komma
så pass nära.

Ejdrarna ha längesedan avslutat sin häckning, och även
de sent läggande svärtorna synas i allmänhet ha fått sina ungar
i sjön.

Bland andra sjöfåglar, som kretsa kring skäret, lägger man
särskilt märke till de stora, dekorativa havstrutarna, som
enligt uppgift skola häcka på en kobbe i närheten i en hel
koloni på ett tiotal par — ett ganska ovanligt förhållande,
då havstruten i allmänhet visar sig som en enstöring, som
icke tycker om grannar alltför nära inpå sig.

Holmarna öster om Enskär utgöra en hel liten värld av
de mest karakteristiska och småtrevliga havsbandskobbar, jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1919/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free