Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
strid omväxla här med fredliga bragder. De goda källstudierna giva
denna uppsats ett stort värde, de inlagda historiska skildringarna göra
den lättläst och roande. — För folkseder och folktro redogör fru
Elisabeth Funch i en briljant skriven uppsats, som genom sin lediga
stil blir till en bondenovell, lustigt färgad av den gamla bondestammens
seder och bruk. Skildringen förråder förf:s ingående kännedom om
svunna tider i »solskenslandet Södermanland». — I en personhistorisk
uppsats »Sörmlänningar» skänker fröken Eva Fröberg läsaren ett
porträttgalleri från Ingiald Illrådes sagogestalt ända in på 1800-talet.
Då sörmlandssonen dr Ruben G:son Berg skildrar »Sörmlands skalder
och skaldernas Sörmland», är det snart för läsaren uppenbart, att både
skalder och landskap i honom fått en hängiven och minnesgod
beundrare. Som var att vänta av den framstående litteraturkännaren, är
skaldelistan fulltaligt representerad. Då en sörmlänning i denna i sitt
slag unika essay ser sörmlandsskalderna samlade, bör han med
stolthetskänsla konstatera det stora antal av verkliga skaldenamn, som hans
landskap frambragt. Essayen slutar med en synnerligen intressant
översikt över »skaldernas Sörmland»/ vars skönhet på dem har verkat
inspirerande. Strindbergs naturkänsliga sinne fann t. ex. för
landskapets skönhet följande uttryck: »Den verkade på honom som om
han återfunnit ett land han sett i vackra drömmar, eller i en
föregående existens; — — — varken Schweiz’ alper, Medelhavets
olivkullar eller Normandies falaiser kunde undantränga den rivalen.»
Essayen kan på goda grunder rekommenderas till läsning i läroverken
— åtminstone i Sörmlands gymnasier.
Det konsthistoriska Sörmland har förunnats den oskattbara förmånen
att skildras av Carl G. Laurins denna gång på goda grunder enbart
rosande penna. Hans esprit leker i den sakkunniga skildringen.
Landskapets kyrkohistoria har i artikeln »Kyrkan» ingående
framställts av doc. K. B. Westmän, och i anslutning därtill skildrar dr.
Sigurd Wallin pietetsfullt det gamla kulturlandskapets mäktiga och
rika kyrkliga konst. — En sorgfylld sannsaga »Från förgångna tider»
är känsligt tolkad av frih:nan Anna v. Eckermann. Därefter följer
»Regementets historia» av den kände militärhistorikern Karl K:sön
Leijonhufvud. — För Sörmlands städer svarar doktor Ane Randel.
Den »Inbitries»- friska originalitet fladdrar i skämtsamma vändningar
genom stadsskildringarna. Man vandrar i hans sällskap genom städernas
gator med ett outsläckligt gott löje.
I den sakrika artikeln »Södermanlands jordbruk» — bokens längsta
bidrag — har greve K. Hägerflycht-Posse rest ett monumentum ære
perennius, icke blott åt sitt landskap utan även — välförtjänt — åt
sig själv. ■- Den framstående kulturhistoriska förf:nan Sigrid
Leijonhufvud är en spirituell ciceron genom Sörmlands slott och herrgårdar
från forna tider till vår. Slutligen har industri och bergsbruk samt
skogsbruket förtjänstfullt och utförligt skildrats av resp. sekr. S.
Win-ström och länsjägmästaren E. Noréen. En landskapskarta avslutar verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
