Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
danskarna hade en stor mängd värdesaker från såväl kyrkor
som bondgårdar i närheten gömts härute; och det kan ju
hända, att en del kvarglömts, och det kan också vara möjligt,
att tjuvgods blivit undanstucket här. Åtminstone berättas
det med bestämdhet, att för ungefär ett halvt sekel sedan
hade några ynglingar grävt upp »Plimpikälla», vilken just
skulle vara en dylik skattkammare. Folket brukade under
slåttern på ett närliggande kärr köra ned störar i denna källa,
och därvid kunde man tydligt höra den dova klangen av
koppar. De företagsamma ynglingarna hade vid grävningen
verkligen funnit tre stycken stora, avlånga kittlar liggande i
varandra.
Utom dessa sägner om förborgade skatter berättas det
också om hemlighetsfulla väsen. Det är Björnsjön som
begåvats med en sjöjungfru, den s. k. Björnsjöfrun, som
kan uppenbara sig på flera olika sätt. Men att hon finns
är tydligt, ty vid ett tillfälle hade Ramnöborna skjöljt sin byk
nere vid Björnsjön, och på kvällen, när arbetet för dagen var
slut, lämnades tvätten kvar för att hämtas följande dag. Då
var den emellertid försvunnen. En tid senare hade några
pojkar varit nere och metat och hade då fått upp ett linne,
som tydligen var Björnsjöfruns och tillverkat av Ramnöbornas
byk.
Rätt vanligt var det, att Björnsjöfrun ställde till ofog för
folk, som fiskade i sjön. Det hade t. o. m. hänt, att hon
en gång nappade på kroken, men vid uppdragningen
förvandlade hon sig till en get, som förföljde den stackars
fiskaren ända hem till Ramnö.
Men det fanns dock folk som tvivlade på att Björnsjöfrun
existerade. Bland andra var det en gammal knekt som en
gång under slåttern nere på en mad vid sjön uttalade sina
tvivelsmål och för att visa att han ej fruktade Björnsjöfrun,
skulle han tillbringa natten i en liten lada i närheten av sjön.
Han hade emellertid inte legat länge, förrän frun infann sig,
varvid den stackars mannen blev så förskräckt, att han genast
tog till flykten och sprang ända upp till Elmo, hela tiden
förföljd av »frua», som även denna gång uppträdde i en
gets skepnad. Men framme vid gårdarna försvann hon
plötsligt till stor glädje för den vettskrämde tvivlaren, sam så
kraftigt övertygats om Björnsjöfruns existens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
