- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1920 /
51

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

Allt detta är ju emellertid gammalt skrock som den nuvarande
generationen inte tror på, och som endast omtalas som
exempel på, vad man förr i världen hade att berätta om mossens
hemlighetsfulla väsen.

Emellertid lär Björnsjöfrun förut ha funnits förkroppsligad
i form av ett sten rös med fyra armar, vilket stod i sjön
som gränsmärke mellan landskapen i stället för det nuvarande
femstenaröset, som är beläget på en moränkulle strax öster
om sjön. Enligt somliga skulle detta röse ha givit upphov
till myten om Björnsjöfrun, men troligare är väl, att denna
figur uppkallades efter en redan förut befintlig sjöjungfru.

Med denna korta skildring har jag sökt ge ett intryck av
södra Sveriges mest imponerande högmosse, ett stycke
obetvingad och oförfalskad natur mitt i hjärtat av Götaland, en
naturtyp, som vi ej ha råd att låta gå förlorad. Men för
att få en riktig uppfattning av de skönhetsvärden, som ligga
förborgade i dess vilda ödslighet, skall man ha sett den med
egna ögon, man skall ha sett den i skymmande
decemberdagar, då snöstormen sopar fram över de ändlösa vidderna;
i gnistrande, klara senvinterdagar, då ögat bländas av reflexerna
från de vida snöfälten; i högsommardagar, då solljuset flödar
rikligt och dallrar som etervågor över tuvor och höljor bort
mot den avlägsna horisonten, där en liten taggig
granskogskam synes sväva i luften; eller i soliga höstdagar, då flockar
på hundratals tranor i förnäm enkelhet lustvandra på
mossytan under rasten på vägen mot söder; och man skall o.ckså ha
sett den i mulna senhöstdagar, då luften är våt och klibbig
och konturerna suddas ut och allt blir bara grått, grått, så
långt ögat når. Kanske gör den då det starkaste intrycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1920/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free