Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
»Det har omöjligen kunnat undgå Rådets uppmärksamhet, att en
arkitekt E. G. Asplund på uppmaning av stadsplanekommissionen nu
håller på att »ordna» Observatoriehöjden. För en eller annan månad
sedan hörde vi preludierna. Jag ristade då en dödsruna över gamla
Brunkeberg. Men naturligtvis var det som att hälla vatten på gåsen,
eftersom officianten var en av »pressens glada lättmatroser»,en krönikör,
som man inte behöver ta på allvar. Sedan dess har saken också
blivit verkligt allvarlig, i det att arkitekten närmare utfört sin plan
och bland annat exponerat en reliefbild av Observatoriehöjden i dess
blivande skick. Det heter visserligen i texten, att parken skall
bibehållas på det sätt, som »pietetsskäl och naturskydd med nödvändighet
ansetts kräva». Hur detta krav uppfylles, ser man på reliefbilden, som
inte ger plats åt ett enda grönt strå utan allenast åt byggnadsmassor,
som klättrat ända upp på platån och sparkat undan observatoriet.*
Hr Asplund är emellertid nog ärlig att i samma veva avslöja sina
verkliga avsikter. Det där med Observatorielundens bibehållande är
endast en skänk med vänstra handen — en vacker gest, om man så
vill. Ty den högra handen gör med ett penndrag parken till ett
provisorium, som får maka åt sig för högskolans nybyggnad, när den i
framtiden kräves. Och när höjden dessförinnan belamras med det
tilltänkta huset för högskolans juridiska fakultet — ritat av professor
Lallerstedt — stadsbiblioteket, handelshögskolan, bad- och gymnastikpalatset
samt en hel länga hus efter Sveavägen, så är det skrattretande att
kalla denna radikalt omstörtande plan för ett »ordnande» av
Observatoriehöjden. Ty antages projektet — och stadsplanekommissionen skall
snart nog fatta sitt beslut — så är det slut med den sista återstoden
av Brunkeberg. Eller vi komma i varje fall inte att se höjden för bara
hus en fullkomlig paralell till döljandet av Söders bergmassiv bakom
magasin, skyskrapor och skandalhus.
Det är alltså »fara på taket», goda Skönhetsråd. Och vad som gör
snabb handling ännu nödvändigare är att hr Asplund på sistone
inkomponerat Milles’ husvilla Sturemonument i sitt projekt. Tanken att
sätta Sten Stures jättemonument högst uppe på den sista återstoden
av Brunkeberg är i och för sig utmärkt. Men för dess genomförande
kräves ovillkorligen, att höjden, långt ifrån att kringbyggas, rensas från
alla hittillsvarande byggnader, observatoriet däri inbegripet. Då först
kan gamla Brunkeberg verka som huvudstadens sista bastion, och högst
däruppe skall Sturen på sin häst, omgiven av väpnare, avteckna sig
mot blå himmel och drivande skyar. Här finns sålunda för dem, som
vårda sig om Stockholms skönhet alldeles icke ett både — och, utan ett
klart, men smärtsamt antingen — eller. Antingen arkitekten Asplunds
ordnande av höjden à la Söder utan Sturemonumentet eller
Sturemonumentet i ensamt majestät på den rensade och planterade bastionen.
Skönhetsrådet har nu fria händer att tala och åtminstone rädda sin
själ. Ty naturligtvis kommer det nu som alltid att gå stick i stäv mot
vad pietetens, naturskyddets och skönhetens vänner hetats längta efter».
1 Rätt så, Den inbitne! Naturskyddet är en alltför stor och upphöjd sak, för
att dess namn opåtalt skulle få missbrukas på detta sätt. Red
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
