Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
De här ovan framställda anmärkningarna mot undertecknads uppsatser
gälla visserligen deras »form». Men form och innehåll äro i båda dessa
uppsatser så innerligt förenade, att en anmärkning mot den ena även
måste gälla det andra. Och jag beklagar därför, att ingen av
under-tecknarne av genmälet ansett sig böra ingå på ett bemötande i sak.
Jag har skrivit dessa båda uppsatser just i känslan av det djupaste
ansvar gent emot naturskyddssaken och föreningen.
Vad som möjligen skulle kunna tydas som kritik mot »de beslutande
statsmakterna» torde få anses tämligen milt och oskyldigt i jämförelse
med de flesta uttalanden av samma art, som lyckligtvis, tack vare vår
gamla svenska tryckfrihet, dagligen och stundligen kunna läsas i tryck.
I uppsatsen om rovfågelsaxarna har jag endast hävdat den
uppfattning, jag tidigare vid flera tillfällen utvecklat såväl i denna årsskrift1
som annorstädes, och som även företrätts av jaktsakkunniga, av vilka
jag är ledamot. Att denna uppfattning går stick i stäv mot
domänstyrelsens och vetenskapsakademiens yttranden i frågan är någonting
som jag ej kan hjälpa.
Vad jag beträffande den sorgliga Stora Sjöfalls-historien framför allt
velat fästa uppmärksamheten på är — förutom vetenskapsakademiens,
eller rättare dess naturskyddskommittés beklagliga undfallenhet — själva
den tidsanda, som givit näring åt dogmen om storindustriens
självskrivna och oantastliga supremati gent emot andra nationella intressen,
och som över huvud gjort det möjligt att Europas märkligaste
nationalpark, över vilken vi svenskar i tio år med allt skäl varit så stolta, blivit
stympad och i grund förstörd, utan föregående grundlig utredning och
utan att det i tillgängliga handlingar med ett ord påvisats vad som
gjort detta offer nödvändigt vid en tidpunkt, då man ännu äger så
mycken outnyttjad vattenkraft inom närmare räckhåll.
Däremot har jag icke varken velat eller kunnat rikta något klander mot
vattenfallsstyrelsen, enär det ju är denna styrelses självklara uppgift
och skyldighet att — åtminstone inom vissa gränser — understödja ett
sådant projekt som det varom här är fråga.
Ingen, som närmare följt min verksamhet under de 16 år jag arbetat
för och skrivit om naturskydd, torde kunna förebrå mig för bristande
förståelse för det önskvärda och nödvändiga i ett fruktbärande
samarbete mellan naturskyddet och praktisk-ekonomiska intressen.
Och när allt kommer omkring — vem vet om man icke en gång
skall få klart för sig, att det ur nationalekonomisk synpunkt skulle ha
varit fördelaktigare att bevara Stora Sjöfallet med dess vildmarksram
såsom en sevärdhet, en världsattraktion, än att utnyttja en vattenkraft,
som kanske i en ej alltför avlägsen framtid genom nya uppfinningar
kan göras tämligen överflödig.
Stockholm i maj 1920.
Thor Högdahl.
1 Se bl. a. årg. 1917, "Bättre skydd för vårt lands djurvärld", sid. 110 o. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
