Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraftanläggningar i Lule älv, som framdeles kunde uppstå. Ävenledes
år 1918 ingick vattenfallsstyrelsen med ett aktiebolag,
benämnt Elektrosalpeter, avtal om rätt till option under 50 år
å elektrisk kraft, motsvarande c:a hälften av effekten från den
planerade anläggningen vid Harsprånget. Efter utförandet av
dessa anläggningar skulle sålunda mycket betydande kraftmängder
stå till buds, användbara bl. a. för en för vårt jordbruk
betydelsefull kemisk industri samt som ersättning för
det vid denna tid särskilt dyrbara kolbränslet.
Med hänsyn till den nationalekonomiska betydelse, som
vattenfallsstyrelsens projekt syntes innebära, ansåg sig vetenskapsakademien,
vilken såsom målsman för nationalparken
ägde att yttra sig över förslaget, icke kunna avstyrka detsamma,
och därefter beslutade 1919 års urtima riksdag, att
för vattenregleringen erforderliga områden skulle uteslutas ur
nationalparken. ?
Sedan företaget sålunda blivit möjliggjort, utvecklades det
vidare på följande sätt:
År 1920 anmälde A.-B. Elektrosalpeter, att bolaget icke
ämnade begagna sig av sin optionsrätt, och då huvudanledningen
till utbyggandet av Harsprånget därigenom bortfallit,
inställde 1921 års riksdag praktiskt taget arbetena å den där
planerade kraftstationen.
Under år 1920 föllo vidare kolen i pris till en ringa bråkdel
av sitt kristidsvärde, medan däremot arbetslöner och
materialpriser endast obetydligt nedgingo. Genom dessa omständigheter
blevo förutsättningarne för Lilla-Sjöfallsanläggningen
i grund förändrade. Harsprångsanläggningen, som vid
full utbyggnad skulle tillgodogjort sig 2/3 av hela den kraftvinst
vattenregleringen möjliggjort, kommer icke till stånd,
och det blir sålunda den återstående tredjedelen, vilken icke
ens den kan helt utnyttjas utan tillbyggnad vid Porjus, som
ensam skall förränta vattenregleringskostnaderna. Då härtill
kommer, att denna kraft efter kolprisets nedgång icke för närvarande
torde kunna med ekonomisk fördel användas till elektrisk
järnvägsdrift, så förefaller det som skulle Sjöfallsanläggningarnes
nationalekonomiska betydelse nu vara till den grad
förändrad, att deras fullföljande under nu rådande förhållanden
så långt ifrån leder till någon nationalekonomisk vinst, att
det i stället utgör ett direkt utlägg av stora icke räntebärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
