Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
å stenen inrista sitt märke. Den svenske kungen sade då,
att innan dansken skulle få det färdigt, skulle han vara för-
driven. Så skedde också. Han blev fördriven, dödad och
lagd i en närbelägen mosse.
Folkskoleläraren Elov Lindälv anför en annan sägen även
den knuten till vår sten. Han har upptecknat den efter hem-
mansägaren Anders Andersson (70 år) i Årgårdsbacka, Lin-
dome s:n. Andersson är nu död, men sade sig från sin barn-
dom minnas följande sägen, som här återgives med uppteck-
narens vänliga medgivande. »Det var en ’Landvetterbo’ —
alltså en svensk — som tyckte att gränsen gick så långt in
på deras område, den borde i stället gå längre åt söder på
Lindome och Danmarks marker. Han tog sig då för att sätta
ett nytt gränsmärke och detta gjorde han på så sätt, att han
å en stor sten ritade två hjul. Det ena hann karlen emeller-
tid aldrig att få färdigt, ty en man från Lindome fick se
hans tilltag och sköt ihjäl honom på fläcken. Sedan släpade
han Landvetterbon till en tjärn i närheten och kastade honom
där för att dölja sitt offer. Folket kallade sedan denna tjärn
och dess vatten för Döljevatten (eller Döljevann) och trodde,
att om man tog av det vattnet skulle man kunna dölja sig
d. v. s. göra sig osynlig».
Vi ha alltså här två närbesläktade sägner, berättade av olika
personer och båda knutna till vår sten. De äga ju trots sin
olikhet flera drag gemensamma. l:o. Båda syfta att giva
en förklaring, varför det ena hjulkorset förblivit ofullbordat.
2:o. Sysselsätta sig med stenen såsom ett gränsmärke i följd
av de å densamma befintliga hjulkorsen. Men såsom inten-
dent Sarauw i sin berättelse med rätta framhåller: tillkomsten
av dessa hjulkors har ej det minsta att göra med stenens
användning som gränsmärke.
Det synes mig vara en given sak, att ett flyttblock av den
ovanliga form och storlek, som det ifrågavarande, synnerligen
väl lämpar sig till gränsmärke och likaledes att, när dessa
hjulkors finnas på detsamma, folkfantasien skall sätta dem i
samband med stenens egenskap av gränsmärke för att få
en antaglig orsak till deras förekomst där.
Men de båda sägnerna ha dessutom »last but not least»
för det 3:dje gemensamt, att de berätta, huruledes en man
blivit dödad på grund av hans förhållande till stenen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
