Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
de sista århundradena varit starkare än genomsnittet för de
sista 1000 åren; som även i skärgården ej torde, kunna vara
mycket mer än 3 à 4 mm. pr år, eftersom tusenåriga fasta
fornlämningar i Mälaretrakterna träffas ned till en nivå av
endast 3 à 4 m. över vattnet [20]. I början av 1800-talet
var höjningen enligt mätningar å inhuggna vattenmärken vid
Landsort, Arholma och Gräsön över 1 cm. pr år [13], har
sedan avtagit och var under de tre sistförflutna decennierna
enligt siffror, som efter auktoritativ uppgift [K. R-] få anses
som mycket tillförlitliga, vid Björns fyr 6, vid Stockholm 3
och vid Landsort 2 mm. pr år [31].
Dels tillfölje landhöjningen, dels på grund av igenväxning
och tillslamning har skärgårdens geografi i smått förändrats
ej obetydligt på sina ställen ännu på det sista århundradet.
Sålunda bestod enligt gamla kartor och åbornas berättelser
den nuvarande ön Svartlöga i början av förra århundradet
av minst fem större och mindre öar, som sedan vuxit ihop.
Dylika förändringar äro mera framträdande i den lågkulligare
och långgrundare norra delen av skärgården än i den södra.
Ehuru till arealen obetydliga, ha de relativt sena tilland-
ningarna en ej så liten betydelse åtminstone för den norra
yttre skärgårdens fysionomi och växtgeografi som de typiska
lokalerna för skärgårdens rikaste växtsamhällen, strandängar,
lundar och lövängar.
Under landets långsamma höjning ur havet ha nämligen vågor
och bränningar bortsköljt allt löst material från bergknallarna,
så att morän och andra lösa jordlager endast finnas kvar i
dalarna. Detta är förnämsta orsaken till den starka kontrasten
mellan den magra vegetationen uppe på bergen och den frodiga
växtligheten i dalarna, mest framträdande i yttre skärgården,
där just lövängarnas yppighet sida om sida med rensköljda
bergknallar i skön nakenhet ej minst bidrar till landskapets
tjusning. Yppigheten i vegetationen, framförallt i yttre skär-
gården, torde främst betingas därav att såväl moränen som
den på sina ställen förekommande, denna överlagrande ishavs-
leran är mer eller mindre kalkhaltig.
Berggrunden i skärgården består till största delen av
gneisser, men på sina ställen, särskilt å Runmarö och området
däromkring, förekommer i strängar eller linser urkalk, som
betingar förekomsten av en hel del kalkälskande växtarter.
6 — Sveriges natur 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
