Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Av ännu större växtgeografisk betydelse torde kalimpregne-
ringen av de lösa jordlagren med silurkalk vara. Denna här-
stammar från i Gävlebukten anstående silurlager och kalk-
halten är därför större ju närmare dessa, d. v. s. ju längre
norrut man kommer [24]. Kalkhalten synes även tilltaga
mot öster, d. v. s. utåt havsbandet till [14, 37]. Kalkhalten
uppgår där ej sällan till så betydliga belopp som 20 %
kalciumkarbonat, t. ex. 19.5 % å Stora Nassa, 20.5 % å
Svenska Högarna [14, 16]. I Roslagen i allmänhet håller
sig ishavslerans kalkhalt vid omkring 10 % [20].
Floran i Stockholms skärgård är anmärkningsvärt artrik.
Enligt Anderssons och Birgers översikt i »Stockholmstraktens
växter» finnas inom skärgårdsområdet 937 arter eller 81 %
av hela Stockholmstraktens med den begränsning av dessa
områden som använts, och hela Stockholmstrakten härbärgerar
å sin sida c:a 60 % av alla Sveriges högre växter [1]. Ett
rätt stort antal arters nordgräns förlöper inom området eller
strax norr därom. Å andra sidan finnas särskilt i yttre skär-
gården en del nordliga växter, som saknas eller äro mycket
sällsynta inne i landet på samma breddgrad. Orsaken härtill
torde delvis ligga i klimatiska faktorer, sammanhängande med
områdets skärgårdsnatur, t. ex. den av Hesselman [12] påvisade
högre luftfuktigheten och det större antalet solskenstimmar
[1]. »De boreala och meridionala arterna mötas vid havet»,
säger Häyrén [19]. Dessutom torde den nyssnämnda kalk-
halten i jorden spela en roll, och detta både för de nordliga
och sydliga växternas trevnad. Vad de förra beträffar, är det
nämligen så att man av hittills outredd orsak ofta träffar
t. ex. fjällväxter som relikter just i kalktrakter, t. ex. på
Gotland, även om de längre norrut ej alls visa sig som
»kalkväxter». En växt som Selaginella ciliata, som kan sägas
vara karaktäristisk för den yttre skärgårdszonen, uppträder i
Uppland som en kalkväxt [E. A.], däremot ej alls så längre
norrut.
Skärgårdens artrikaste växtsamhällen äro lövängarna, som
ända långt ut i havsbandet prunka i dionysisk yppighet mitt
i en inramning av sterila berghällar. Lövängen gynnas både
av kustklimatet och markens kalkhalt. Det är ej underligt att
den är karaktäristisk för skärgården. Längst ut och eljes då
det nödiga vindskyddet för uppkomst av trädvegetation saknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
