Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
torna, där naturligtvis lövet alltid krattas bort, så att den
naturliga örtvegetationen försvinner.
Om vi då skulle försöka dra konklusionen av ovanstående
tyvärr ytterst fragmentariska skildring, så blir den, att det
ej kan vara fråga om att icke något slags naturskydd be-
höves, om man vill bevara något av Stockholms skärgård i
något så när naturligt tillstånd. Frågan gäller blott dels om
det ännu lönar sig att göra något eller om det redan är för
sent, dels om det är utförbart. Vi ha sett att ända längst
ut i havsbandet skärgården i allmänhet visst ej är jungfrulig.
Det blir således först och främst ett problem att leta ut ett
eller om nödigt flere områden som fyller anspråken.
Vi ha hittills ej talat om vad som redan är gjort för natur-
skydd i skärgården. Där finnes dock två små områden skyd-
dade, nämligen Skabbholmen och Ängsön, bägge represen-
terande den näst yttersta skärgårdszonens lövängsnatur. Det
är ytterst värdefullt ur såväl estetisk och hembygds- som
vetenskaplig synpunkt att vi ha dessa reservationer. Växt-
geografiskt är lövängen ett intressant, tills vidare olöst pro-
blem. Man vet först och främst icke om den alltid är ett
genom människans inverkan (slåtter, röjning, eventuellt mått-
lig betning) uppkommet samhälle eller om den under vissa
förutsättningar, t. ex. tillräcklig kalkhalt i marken, kan uppstå
fullt spontant. De nämnda skyddade lövängarna ha redan
på den korta tid som förflutit sedan de skyddades utvecklat
sig i sådan riktning, att man synes böra besvara med nej
den frågan om lövängen i denna zon av skärgården är ur-
sprunglig. Vad beträffar Ängsön, se Sv. Natur 1915, s. 173.
På Skabbholmen ha enbuskar och Calamagrostis tilltagit, ört-
vegetationen trätt tillbaka [H. H.]. Om detta resultat är rik-
tigt och allmängiltigt, blir lövängens bevarande såsom löv-
äng ej en uppgift för naturskyddet i egentlig mening, utan
ett fall av låt oss säga hembygdsvård. Det är emellertid
möjligt, att lövängen i yttersta skärgårdszonen, där den före-
kommer, t. ex. på Ängsskär, kan vara ursprunglig. Även
på Ängsskär har visserligen slagits och väl även röjts i ängen
förr i världen, men åtminstone på de sista 20 åren enligt
uppgift intetdera och ej heller betats (om man frånser att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
