Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
kan även säga, att hembygdsvård är blott en sida av natur-
skyddet. Hos dessa föreningar vidmakthålles tanken att till
våra efterkommande lämna i testamente landområden och en-
skilda naturföremål orörda, såsom de sågo ut i vår barn-
dom, innan uppodling och byggnadsverksamhet ännu tagit
överhanden. Även våra statsmakter, regering och riksdag,
ha insett betydelsen av denna gärning, och resultatet har, som
bekant, blivit avsättandet av flera rätt betydande arealer till
nationalparker, belägna i olika delar av landet och där natu-
ren får leva sitt eget liv. Av riksdagen antogs den 25 juni
1909 en lag angående nationalparker samt en lag angående
naturminnesmärkens fredande, varigenom det givits envar rätt
att på vissa villkor få fredade mot åverkan och förstörelse
de naturföremål, som han anser böra bevaras till eftervärlden.
I Jämtlands län finnes, som bekant, en nationalpark, Sonfjällets
nationalpark, omfattande den söder och väster om Valmån
belägna delen av Hede kronopark i Härjedalen och inneslu-
tande Sonfjällets högsta del. Denna parks yta är omkring
2,700 hektar.
En vår i förra hälften av 80-talet upptäckte vi, ett par skol-
kamrater, ovanför Östersund ett litet område, som var en sann-
skyldig liten botanisk trädgård. Utom flera fjäll vi de buskar
av olika arter växte där den guldgula fjällviolen (Viola
biflora), den härligt doftande, sällsynta Viola mirabilis, smal-
vivan {Primala stridd), fjällskråpet (Petasltes frlgldas),
orchidéer m. fl. Då vi ju hade dessa växter i våra her-
barier förut, togo vi ej en enda planta därstädes och lovade
varann’ att ej omtala för kamraterna vårt fynd. Men varje
vår och höst gingo vi till denna plats och fröjdade oss åt,
att ingen varit där och skövlat blomstervärlden. Nu gå där
breda gator, kantade med stora hus. Men jag är övertygad
om, att Östersunds stad ögonblickligen nu skulle avsatt och
inhägnat denna lilla fjällgård, om den funnits kvar, till ett
naturtestamente åt kommande släkten. Säkerligen kan dock
ett liknande område ännu uppletas inom stadens område.
Under 1800-talets förra hälft blev den åsikten allt mera
allmän, att bävern skulle vara en så svår skogsskövlare, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
