- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1921 /
124

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

den måste allvarligt hållas efter, — en åsikt, desto mer
märklig, som på den tiden skogen ju ansågs alldeles värde-
lös. Emellertid, den stackars bävern hade nu en gång fått
ordet om sig att göra stor skada på skogen, och därför
skulle han bort. Snart var han utrotad i de flesta norr-
ländska landskap; söderut hade han redan tidigare utrotats.
Endast i Jämtland höll han sig envist kvar och ville ej låta
utrota sig, trots att varenda karl, som hade en bössa låg
efter honom med ett rörande intresse. Bävern häruppe kände
kanske till, att jämtarna ej alls värdera de aspar, sälgar och
rönnar, som utgöra bäverns huvudsakliga föda och som det
aldrig skulle bli någon brist på utefter stränderna av alla
våra fjällbäckar, åar och älvar, och han trodde kanske, att
han därför skulle få leva kvar i Jämtland. Dåraktiga tanke!
Nej, snart sågo nog gubbarna själva, att det började bli ont
om bäver i vattendragen. En vacker dag år 1871 fick dock
en gubbe här uppe nys om, att det skulle finnas kvar bäver
i en bäck. Hur han låg och lurade länge och väl på platsen,
så lyckades han till slut »knäppa» de bävrar som funnos
där, och sedan har ingen bäver vidare »knäppts» i Sverige.
Två år senare, eller 1873, utfärdades i allvarliga och hög-
tidliga ordalag kungörelse om total fridlysning av bävern
över hela Sveriges rike. Det var så dags då!

Bilden å nästa sida, tagen blott för några år sedan, visar
oss en av bävrar bebodd hydda mitt emot en stor stad i
hjärtat av det tätt befolkade Tyskland. Vi med våra väldiga
ödemarker, där bävern en gång var så allmän, vi sakna
bävern; de med sina tätt intill varandra belägna städer, sin
livliga flodtrafik med ångbåtar, pråmar och andra farkoster,
sin intensiva fabriksverksamhet o. s. v., de ha kvar dessa
stolta minnen av forntida europeiskt djurliv. Och vi skola
ej tro, att tyskarna äro ensamma om en dylik nationalskatt.
Nej, även i det gamla kulturlandet Frankrike finnes en ganska
talrik bäverstam utefter floden Rhone. Och i båda dessa länder
har, trots världskriget, bävern ökats i antal under dessa sista
år. Även i vårt grannland Norge finnes i sydvästra delen av
landet en ganska kraftig bäverkoloni, som norrmännen betrakta
och tala om med fullt berättigad stolthet. Stammen är nu så stark,
att jakt och fångst på bäver där frigivits i utkanterna av hans
utbredningsområde under en viss tid och till ett visst antal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1921/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free