Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
kunde jag sommaren 1920 ej upptäcka en enda, och enligt
de upplysningar, som lämnats mig, har hon blivit mycket
sällsynt överallt omkring Storsjön under de senare åren;
och fråga är, om det ej skulle sättas i gång en rörelse för
växtens skyddande. Till en början kan man uppmana sina
vänner och grannar att vara rädd om den; om den växer
särskilt talrik på någon fläck, bör jordägaren låta sig angeläget
varå att inhägna detta område, så att det ej slås eller betas
utav. Vill någon sedan även skydda detta område, behöver
han bara skriva till länsantikvarien Eric Festin i staden
Östersund om denna sin önskan, och sedan styr denne gode
vän av jämtländsk natur och kultur om hela saken, och den
ädle jordägaren får sig så småningom gratis tillsänd en järn-
tavla med påskrift: fridlyst enligt Iag. Sedan säger jordägaren
till sin granne: gack du och gör sammaledes.
Vad här sagts om brunkullan, torde även kunna sägas
om gökskon, Cypripediutn calceolus, vilken dock sedan den
10 maj 1918 är fridlyst åtminstone inom Fors socken.
Fjällbruden, Saxifraga cotyledon, vilken ungdomen i Enafors
och Storlien förr brukade sälja buketter utav i den grad, att
hela förekomsten hotade ta slut, blev fridlyst i hela länet
den 22 juni 1915. Detsamma borde ock vara förhållandet
med den ståtliga Kung Karls spira, Sceptrum carolinum,
vilken, enligt de uppgifter jag fått från skilda håll, blivit
alltmer sällsynt i landskapet. Då den ofta växer i myrslått-
kanter, kan man ju låta bli att slå utav den kvadratmeter,
på vilken den växer och vidare slå ner några pålar omkring,
så att kreaturen ej beta av densamma; den får då stå och
fröa utav sig och sprider sig villigt, bara den får vara i fred.
Det sällsynta fjällskråpet, Petasites frigidus, växte, som jag
nyss nämnde, under min skoltid strax ovanför Östersund
men även borta vid Lugnvik. Jag vet ej, om den ännu
finnes kvar där. Är dock så förhållandet, bör den givetvis
skyddas. Den vackra, invid fjällens snödrivor växande isra-
nunkeln förtjänar ock uppmärksamhet från naturskyddsvän-
nernas sida.
Den märkliga förekomsten av alm å skilda ställen inom
landskapet har redan av vederbörande blivit föremål för skydd
och vård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
